konstigt att vara tillbaka på jobbet. Kändes inte riktigt som att jag hade varit borta.
jag gillar alla som jobbar där. alla har såna personligheter. skulle bli värsta bra dokusåpan:
ultra bögen med barn och familj
svart håriga rosa älskande syntaren med snuskig humor
den gamla tanten
hönsmamman
den prydliga
den sportiga
den machoaktiga invandraren
plus en massa andra...

alla va lite nere och de va kaosigt. en kille på jobbet ligger på sjukhus med konstiga magsmärtor. dom tror det är nån form av tarmvred. usch synd.. man vill kunna göra nåt men men. Hoppas han kommer snart, han är en ljusglimt.

---

Går och dagdrömmer om hur det vore att vara klar. Varje gång jag åker förbi Sumpan och Karlberg kollar jag efter fina balkonger och drömmer om att bo där. Drömmer om att vara på väg mot mitt jobb bland skor. Eller kläder. Eller mode. Eller väskor. Anything.
Jag vill vara klar med pluggandet nu. Vill komma ut i jobbligheten. Men ändå inte. Är lite feg för att lämna min bubbla. Läste i tidningen idag en tjej som va 20 och konsultchef. Jag är 22 och ingenting än så länge. Har inget direkt jobb, inte klar med pluggandet och tja vet inte vart jag ska ta vägen sen efter Öret.
Och sen kommer tankarna på vad som händer med tjejerna. Kommer vi bara att drifta iväg åt olika håll. Inte höras direkt, inte ha tid. Göra upp planer om träffar som alltid nån kommer vara för upptagen för. Hemska tanke.
Måste bestämma en dag och ett år som vi ska ses om inte innan. Så det finns hopp! =)