I am the winner.. of the world

Kanske ska passa på att säga att jag klarade Vår Ruset.
Jag o Anka sprang tillsammans hela vägen, men betoning på sprang.
Kom i mål på 36,06 fem kilometer senare.

Vi hittade inte Maria som skulle va med oss. Typiskt att hennes mobil valde att sluta fungera just nu.
Helenas mamma offrade sig till och med att gå fram och be Peter Siepen att ropa efter henne i mikrofonen.
Han ja.. usch. Finns det en sliskigare människa.
Vi trodde vi hamnade längst bak i första gruppen men var tydligen i andra. Så helt plötsligt slutade klungan röra på sig och precis till höger om mig var mixerbåset med Peter Siepen i med mikrofonen i högsta hugg. Han hade intervjuat folk innan så jag vände mig bort och gick ett steg mot klungan. Ville INTE prata med honom.
Folk va som galna o tog foton på honom.. Snälla inte ens en ordentlig kändis!



Igår stängde vi ner Bryggan för säsongen.
Sålde bra i fredags trots allt nytt skit. Ölen togslut vid nio och all cider o typ all sprit var slut sen.
Lyckad kväll.
Igår städade vi ur allt. Jag tog mig an skåpen o glasen. Killarna tog sanden och tjejerna köket. Men till slut kom Martin in och tog hand om de andra skåpen. Typ fyra timmar senare var allt äntligen klart och det var lite tungt att lämna ändå. Kommer att sakna gänget såå mycket. Blir inte samma sak utan Klubbet och alla roliga fester.
Några åkte och spelade mini-golf sen. Hade velat åka med men gick hem istället och kolla på Gothica och åt Daimglass med Vickan och Annika.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mitt liv som tvåbarnsmamma

Bloggen handlar om mig, mina två barn och mina tankar och funderingar kring barnuppfostran och allt annat som rör vardagen.

RSS 2.0