in the darkness is where I find the light

Nervöst, tankarna flyger. Allt känns nytt och främmande och fruktansvärt skrämmande. Allt jag vetat och känt till gäller inte längre och plötsligt spricker den säkra bubblan och jag måste kämpa för att inte falla för att inte sväljas hel i tomheten. Känns som om jag direkt kommit tillbaka till den första läskiga dagen i gymnasiet när jag var tvungen att skiljas från min enda säkra punkt Nahal eller första dagen i Örebro när jag kom in i aulan och plötsligt kände mig så liten och obetydlig. Men i backspeglen har det slutat bra, jag träffade Karro första dagen och jag fann mina tjejer på nollningen i Öret och dom skulle jag inte byta mot något i hela världen. Men ändå är det så skrämmande att stå ensam samtidigt som man känner sig ensam och liten.
Dags att bita i det sura äpplet och möta verkligheten som den verkligen är. Tuff, kall, ensam och överväldigande. Men samtidigt så underbar när allt klickar och man plötsligt känner sig hemma och komplett. Aldrig trodde jag att jag skulle kunna finna mig själv genom att kliva in i en annan värld och börja med ett helt nytt liv. Men ändå känner jag mig mer glad och mer full av liv än någonsin runt mina vänner, runt min älskade pojkvän, runt de som betyder allt för mig.


Just nu: Jewel - You were meant for me
dreams last for so long even after you're gone
I go about my business, I'm doing fine
Besides, what would I say if I had you on the line
Same old story, not much to say
Hearts are broken every day



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mitt liv som tvåbarnsmamma

Bloggen handlar om mig, mina två barn och mina tankar och funderingar kring barnuppfostran och allt annat som rör vardagen.

RSS 2.0