Åh vad jag drömmer och längtar efter sömn. Innan Oskar blev sjuk var vi uppe i tre/fyra timmar åt gången på natten. Vilket var som att vara i himmelriket. Jag var nästan utvilad på morgonen och orkade ta mig för saker under dagen.

Nu, inte så mkt. Han sover ganska bra från 20-00 men sen en timma åt gången. Och då det tar nästan en timma att amma och natta om så blir det typ två Max tre timmar då. Suck.

Vet inte hur jag skulle klara det utan min underbara man som offrar sin egen sömn för mig. Han har honom till midnatt och sen går han upp vid fem/sex och låter mig sova en timma innan han gör sig i ordning för jobbet.