Nu är det ute

Idag skedde det oundvikliga. Att Jag var tvungen mycket pga min chefs blunder. Men nu är det ute och jag har stillat folks sinnen.

Vecka 18

Om det är din första graviditet kan det vara bra att veta att det inte är magen som kurrar utan barnet som rör sig. Nu kan du vara riktigt säker på att det finns en baby där inne.

Det 16 veckor gamla barnet är nu 12,5-14cm långt mellan huvud och stjärt och vikten ca 200g. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår.

Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats - barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu.


Det känns lite sjukt att det redan är vecka 18. Det betyder att vi nu har gått ungefär halva tiden, fyra och en halv månad. Får vara uppmärksam på det där kurrandet, har inte ens tänkt på det.

Hur ska det bli sen

Redan nu stånkar jag ibland när jag ska resa mig, mest för att min mage inte riktigt har varit min vän med den här nya kosten. Har börjat äta havregrynsgröt till frukost varje morgon och knaprar morötter som bara den. Så här mycket fibrer och nyttigheter har inte min kropp fått på länge.

Men det oroar mig lite att jag redan stånkar, jag är ju bara dryga tre månader och har ingen mage att tala om. Oroar mig för hur det ska bli när magen är stor och jag ska försöka ta mig upp. Har hört skräckscenarion från en gammal kollega som typ fastnade på toa för att hon inte kunde resa sig och inte såg sina fötter på flera månader.

På ett sätt hoppas jag att magen sätter lite fart snart mest för att jag har fantiserat om det här så länge. Hur känns det när en bebis sparkar? Vill veta, och vill också komma till det stadiet när jag kan "klappa" bebisen eller känna att jag får kontakt. Än så länge ser jag bara lite tjock ut. Har fått lite lite mage som egentligen bara syns om man tänker på det, förutom när jag precis ätit, och min mage är inte fast som en gravidmage blir utan rätt dallrig. Inte alls upphetsande.

Måttbeställd

Samtidigt som jag mäter och väger in älsklingen i hans kamp mot kilon gör jag det samma för mig själv, fast motsatt. Jag tar mått på mina bröst och på magen varje söndag nu för att se om det händer något. Har bara gjort detta i tre veckor för att jag konstant sköt upp och glömde bort det förut.

Än så länge har det inte hänt något. Mina kilon vägrar röra sig uppåt utan ligger fortfarande farligt nära 49,0. Har pratat med en barnmorska som sa att det inte borde vara farligt eftersom bebben tar all näring den vill ha först och lämnar mig resten. Måste bara komma igång med att äta fler mellanmål men det är svårt eftersom jag inte har någon aptit. Mitt midjemått har ökat lite under de här veckorna, med lite menar jag typ 2 cm.

Första steget

Har tagit första steget i berättandet nu. Var nervös hela dagen men nu har jag i alla fall bokat in ett möte på tremanhand. Hoppas jag kan ha det den här veckan så jag kan berätta. Är fortfarande inte helt säker på hur jag ska gå tillväga och kommer bli så sjukt nervös när jag väl sitter där. Är paniskt "rädd" för min chef, eller snarare vad han kan säga. Får fjärilar bara jag tänker på det. Blir nog hem och skriva manus ikväll.

Lite större ändå

Gav mig ut i sällskap av mina underbara tjejer på en shoppingrunda. Hade redan bestämt mig för att köpa nya BH:ar eftersom alla mina börjar bli lite trånga. Hade varit duktig och tagit mina mått innan och gav mig ut på Lindex och plockade famnen full. Det var först när jag började prova som jag märkte att det var fel men med lite hjälp av H lyckades jag hitta rätt storlek. Numera har jag 75B! Så stolt... har alltid drömt om att vara en B och äntligen slog det in. Synd för mig är att det är en av de populäraste storlekarna så det var utplockat men hittade fyra stycken till slut. Men upptäckte hemma sen att två var likadana. Oops.

Skvaller

Det går rykten om mig på jobbet. Alla "vet" tydligen om att jag är gravid. Fick reda på det idag och fick en liten chock. Folk sitter där och pratar om det utan att jag ens bekräftat det.

Ännu mer press på att berätta för min chef nu..

Världens gladaste barn

Träffade Hugo i lördags, han är sju månader gammal och är verkligen den gladaste ungen jag sett. Han kom sovandes på mammas axel och vaknade när han hörde röster och gick från sömnig till leendes direkt. Sen log han hela tiden och gick runt och charmade alla. Han har aldrig gråtit annat än när han hade ont i magen.

Inte ens när han blev trött grät han, han gnydde lite och fick glansiga ögon, men inget mer. Sen blev han glad igen och tittade runt på alla som gick förbi. Han är verkligen underbart söt. Önskar jag kunde få ett barn som han.

Ultraljud

Den 2:a september ska vi på vårt ultraljud. Är lite nervös över det. Mycket för att jag är rädd för att grynet inte ska må bra. Varje gång jag får ont i magen eller får en konstig känsla kommer oron över missfall fram och det är min värsta farhåga. Att vi sitter där och det finns inga hjärtljud. Jag är inte lika orolig över missbildningar för det finns inte så mycket plats i min hjärna för det.

Är lite velig om jag verkligen vill veta könet eller inte. På ett sätt har jag alltid sagt nej för att det är första barnet och det blir mer spännande. Men på ett annat är det enklare att veta från början och kunna planera namn och färgsättning och sådant innan. Vi bestämde att vi ska göra lite renovering i höst och måla om väggarna och då även i barnrummet. Vet bara inte till vilken färg. Grön känns så trist.

Flytthjälp

I lördags hjälpte vi bror att flytta in i sin nyköpta villa. Den var verkligen jättefin, jag vill också flytta till en villa. Men får sitta i vår tre tills grynet blivit för stor för den eller om vår familj växer ytterligare.

Satt ensam med Annas familj ett tag och fick höra alla historier om henne och dem. Det var väldigt roligt. Och de är alla så söta. Fick lite gravidtips från Annas mamma. Hon hade alltid haft kex bredvid sängen som hon åt när hon vaknade för att inte må illa. Men nu är jag *peppar peppar* inne i en bra period igen. Det var bara i lördags som min kropp hade lite egna åsikter. Min frukost fick inte vara kvar och jag hade lite obehagskänslor och ömhet hela dagen.

Det jobbiga nu är att jag vill ut och gå på morgonen innan frukost men då måste jag äta någonting annars blir jag alldelles för hungrig innan jag kommer hem igen och blir illamående av det. Försökte med att äta en banan men att äta en varje morgon blev för mycket. Vet inte riktigt vad jag kan äta annars som mättar lite men som går fort.

Utvärderingsresa

Under resan till J's föräldrar passade jag på att besöka i stort sett varje macktoalett på vägen. Började efter att vi ätit en snabb "lunch" innan vi åkte och den kom upp efter bara en halvtimme ungefär. Sen försökte jag tappert på nytt med att äta lite kexchoklad men det kom upp en timme senare och så höll vi på tills jag enades med min kropp om att svälta i några timmar och drack vatten. Men då behövde vi stanna för kisspauser istället. Men om någon behöver tips på fräscha toaletter har jag en liten mental lista.

Förstår egentligen inte varför det här kommer nu. I tre månader har jag mått perfekt och inte varit illamående en enda gång. Men så fort jag lämnade v. 12 kom det. Jag spydde två gånger på en dag och sen har jag haft magknip och illamående någorlunda konstant. Oftast blir det bättre om jag äter lite då och då. Jag har inte riktigt enats med min kropp om när och vad som är bäst. Än så länge har vi bara kommit överens om leverpastejsmackor.

Finns det en bra tid?

Nu är semestern slut för den här sommaren. Har inte använt alla fem veckorna men tänkte ta mig en vecka i höst sen är jag lite velig i om jag ska ta en lång jul eller ta en vecka semester innan jag går på mammaledighet i vår eller om jag helt enkelt ska spara den tills när jag kommer tillbaka.

En fundering som slagit mig under semestern är om det finns en bra tid att vara gravid egentligen. Nu har jag gått miste om godsaker på vår utlandsresa och på de festen vi varit på. Sen blir det inget drickande på varken jul eller nyår och en ev. kräftskiva. Men om man är gravid under någon annan del av året går man ändå miste om något. Tror inte det finns någon bra tid på året att vara gravid. Jag som älskar att äta mögelost får inte göra det längre och det tar emot när någon öppnar ett paket och allt jag kan göra är att lukta och suktas.

Men nu är i alla fall en tredje del gjord och bara två återstår.

Nu är den ute..

The cats out of the bag - nu har vi droppat "bomben" på våra föräldrar. De tog de lite olika men den gemensamma nämnaren var nog ändå glädje. Mina tyckte att det var ganska väntat och att det inte var någon direkt överraskning. J's föräldrar tyckte det var roligt men ställde inga följdfrågor vilket jag tyckte var lite konstigt.

Jag hade planerat i mitt huvud hur jag skulle berätta för mina föräldrar och under middagen kom ett bra samtalsämne upp så jag tänkte spinna vidare på det genom att be dom ta hand om min älskling för att jag inte kan ta mina allergitabletter längre. I mitt huvud frågade de varför inte och jag sa för att jag är gravid. Men det utspelade sig lite annorlunda, de spann vidare och började planera hur de skulle göra med gosan. Sen sa min pappa bara jaha när kommer barnet då.

Något annat som också är ute är den här bloggen. Tyckte inte att det fanns anledning att gömma den längre eftersom de flesta vet om det nu. De enda som återstår är broder och mormor. Vill helst berätta för broder face-to-face men får se om jag får göra det på telefon ändå. Mormor ska jag vänta med tills vi ses i september, då har vi förhoppningsvis även ett lite kort på den lilla krabaten.

Joanne - Tvåbarnsmamma innan 30

RSS 2.0