Idag åker min älskling bort. Han kommer inte hem förrens på torsdag kväll.
Vet att rubriken är lite för mycket men det känns lite så. Trodde jag skulle börja gråta när vi som vanligt tog farväl på centralen. Fick bita ihop.

Kommer vara så tomt när jag kommer hem. Ingen som ligger och väntar på mig.
Ingen att laga mat till.
Ingens knä att krypa upp i.
Och ingen som boxas och flåsar på mig i sängen.

Men det finns ett plus också.
Jag ska passa på att umgås lite med Nanna. Nu kan jag ta hem henne utan att få dåligt samvete för att vi pratar eller sitter upp länge. Hade gärna haft Satc maraton men min skolåda är hos Lillan.