Jag vill skrika ut det till världen. Jag vill att alla ska veta. Men samtidigt vill jag inte göra det utifall att något händer, ta i trä. Den enda som vet just nu är min bästa vän. Jag talade ut hos henne redan på vägen hem från jobbet på fredagen och skickade sms direkt när resultatet kom. Det känns skönt att ha en allierad. Har gett J ett frikort att berätta för en vän men han har inte använt det än. Får se om jag ska berätta för N på onsdag eller om jag håller mig.

Jag vill så gärna berätta för våra föräldrar. Mycket för att de har varit med om det här och vet vad som är nästa steg och vad jag kan förvänta mig. Men också för att se den otroliga lyckan som kommer spridas över deras ansiktet. Men nu har vi planerat att berätta för hans föräldrar på semestern och vi berättar för mina någon helg i samband med det. Får se om bror också får veta det då. Hade gärna sagt något till honom först. Han var den första i familjen som fick veta något om förlovningen men han är en stor sladdertacka. Han kan inte hålla stora hemligheter som just det - hemligheter. Istället är det alltid någon som måste få veta och det sprids sen ganska snabbt.