Jag och pappan går på knäna efter att båda drabbats scen mild magsjuka och som plåster på såren minimalt med sömn.

Förutom tendensen att hon ibland vaknar vid fem sover Matilda som ett ljus (peppar peppar). Hon somnar oftast genom att jag sitter vid hennes säng och väser att hon ska ligga stilla. Sen lyckas hon sova igenom lillebrors skrik och gråt trots att de är vägg i vägg. Nu har hon precis börjat hosta så vi håller tummarna för lugna nätter framöver.

Lillebror sover inte alls och vi blir galna. Han sov okej ett tag då han kunde sova ca 20-00 i ett svep och även kunde sova någorlunda efter det. Nu - vaknar han typ varje timma. Vi river vårt hår och biter sönder våra tänder. Vi skyller och hoppas på ett mentalt utvecklingssteg och ja allt möjligt.

Sen av en händelse googlade pappan Oskars "hostmedicin" ikväll. Vi skulle se om det fanns en gräns för hur många dagar i följd den får tas. Istället hittade vi att hans medicin Ventoline har samma bieffekt som Matildas Mollipect, dvs att barnen sover oroligt och ryckigt.

Min stora fråga är varför i h-vete inte läkarna eller apotektspersonalen varnar för detta. Ska det vara så svårt?! Bara säga att en bieffekt är dålig sömn. Då vet man ju det och kan ställa in sig på det. Nu har han redan fått sin dos för kvällen men från och med i morgon ska vi hålla uppe med den och hoppas *håller alla tummar i världen* att det ska hjälpa.

Oskar vill sova nu på natten. Han snuttar lite mat men vill mest ha närhet. Visst kan det bara vara utvecklingen men oavsett måtte det gå över snart innan jag och pappan begår självmordsmord.

Gränsen för total galenskap närmar sig framförallt på grund av ovissheten. Om vi visste att han skulle sova dåligt tills han blev sex månader och att det sen vände så fine då är det bara att härda ut. Men nu går vi bara och hoppas och lider.

Hade en dröm idag när jag vilade på eftermiddagen. Vaknade så nöjd och glad bara för att inse att det bara var en dröm.

Jag drömde att vi hade ett rum vi hade glömt bort. Ett extra sovrum med en våningsäng inbyggd i väggen. Där kunde Matilda flytta in direkt och Oskar kunde ta hennes rum och sen kunde de flytta ihop därinne.

Förutom det hade vi ett jättefint badrum. Men som sagt bara en dröm. Här har vi inga outforskade dörrar. Men va härligt det skulle vara om det var sant.

Johan har varit hemma tisdag och onsdag och tagit hand om barnen. Jag spenderade hela tisdagen i sängen och på onsdagen mådde jag bättre men hade ingen energi och extrem huvudvärk efter två dagar utan mat och vatten.

Spenderade typ hela onsdagen med att tvätta och packa. Förgäves visade det sig. Ikväll kom magsjukan till Johan. Han har kräkts och är dålig i magen. Får hoppas att det är 24 timmars varianten för honom också.

Tur att han valde att stanna hemma onsdagen också så han inte smittade ner hela kontoret. Håller tummar och tår för att Oskar slipper och att Matilda inte får det igen.

Men nu blir det inget firande för oss. Trist för vi och farfar och farmor såg verkligen fram emot det här. Det är den enda långhelgen vi tänkt åka på länge eftersom det är Bruce på Kristihimmelsfärd.

The life of a småbarnsfamilj.

Jaha då var det dags igen.

Förra påsken började på samma sätt. Matilda kräktes en gång sen lös i magen. Hon var så illa att hon gjorde ner sig totalt varje gång hon nös.

Jag kräktes men trodde det berodde på graviditeten. Iaf tills jag smittade farfar.

Pappan och farfar blev båda dåliga. Farfar blev sängliggande en dag.

Och nu verkar vi gå samma händelseförlopp till mötes. Matilda har kräkts, hon är lite lös i magen och i natt fick jag akut ont i magen och är väldigt illamående. Jippie.

Idag började vi dagen som vanligt med lite skiftsömn. Matilda fastnade framför sin nya favorit Bananer i pyjamas och ville inte alls gå ut.

Efter vilan lämnade pappan oss för lite egen tid. Vi har bestämt att ta varannan lördag att kunna vara med vänner eller göra saker på egen hand. Idag blev hans och han valde att äta lunch på stan och gå på bio själv.

Medan han roade sig där tog jag med mig barnen hem till Annika och gick husesyn i hennes "nya" lägenhet. De flyttade in i november men den var ny för mig. Matilda var lite reserverad först men ändå nyfiken och glad. Sen släppte alla hämningar och hon pratade och lekte och letade efter katten. Hon till och med ropade med sig Annika som i Matildas värld kallades för Lilly.

Oskar var lite trött och ville bara hänga i famnen helst med mig ståendes. Sen somnade han en stund i vagnen och vaknade i kassan på Willys. Men han var lugn fast han var gnällig.

Hade lite av en minnenas dag där hos Annika. Såg en massa av sakerna som fanns med även i Örebro. Som drinkglasen vi alltid använde, Ikea servisen etc. Känns som en hel evighet och ett annat liv sedan.

När pappan kom hem lekte vi kort med barnen innan båda blev akut trötta och fick stoppas i säng. Efter nattningen tog vi en sen middag ihop med potatisgratäng, stekt fläskfilé och kall bea. Sämre kan man ha det men nu är det hög tid för sömn.

Igår var jag på dopsamtal med prästen och den andra familjen. Den andra pojken som ska döpas är ca 3 månader äldre än Oskar.

Oskar var med i förhoppningen om att han skulle somna i vagnen på väg dit. Men det var stora blå ögon som tittade upp. Och under hela samtalet satt han i knät och pratade och var glad. Fick en liten dipp mot slutet och blev trött.

Var lite roligt att det visade sig vara Matildas bästa kompis E's kusin som ska döpas med honom. Så kul för Matilda att få träffa sin bästis i kyrkan. Får se om de vågar leka med varandra där.

För er som ska komma, här är lite info.
* Ni kan komma vid 13:15
* Sitt på vänster sida i kyrkan
* Lokal är fortfarande inte bekräftad, vi håller tummarna annars blir det hemma hos oss.

Tips på ev presenter:
* Svart fotoalbum från Åhléns
* Pengar till hans konto (maila mig för nr)
* Kläder i minst 68
* "Dog tag" smycke (typ armé) med hans namn på

Han har redan en "mitt första år" bok och namntavla. Men andra tavlor är välkomna.

Vid frågor eller så maila eller ring mig. Uppgifterna står på baksidan av inbjudan.

Var ingen mag- eller kräksjuka denna gången. Puh.

Hon kräktes på kvällen och på morgonen efter vällingen men sen ingenting mer. Har ingen aning om vad det berodde på men är så tacksam att det inte var värre.

Hela dagen igår var hon på lekhumör men lite tröttare än vanligt eftersom hon vaknade varje timme fram till 01 och ville dricka vatten. Vi lekte hemma och i lekparken och var i tvättstugan.

Idag är hon tillbaka på dagis igen. Hon vaknade vid 05 imorse så var lite trött när vi kom dit men när hon fick gunga där kom leendet tillbaka. Älskade unge.

Idag har Matilda varit lite ur gängorna sen jag hämtade henne. I lekparken lekte hon normalt först sen ville hon helt plötsligt gå hem. På vägen hem testade hon gränserna men var som vanligt.

Hemma har hon varit lite hängig och klängig. Velat komma upp i famnen och sitta i famnen men ändå lekt lite. Men hon vägrade äta någonting varken bröd, frukt eller ris. Hon klagade över att rumpan gjorde ont och att det kliade på magen men vi fattade ingenting.

Sen kom det. Jag hade precis lagt Oskar och Matilda var i soffan själv när magen vände sig ut och in. Allt från hela dagen kom upp och tårarna sprutade. Såklart vaknade Oskar av allt liv.

Lyckades få av henne kläderna och torka av henne lite snabbt och få fram en ny napp och snutte. Sen sanera golv och soffa medan hon stod bredvid och hade dåligt samvete. När vi kom ut och hon såg hur golvet såg ut sa hon "blää Matilda" och var så ledsen. Så vi fick hela tiden försäkra henne om att det var ok och att hon var duktig och att det inte var hennes fel.

Nu är hon i säng och Oskar på väg att somna om. En tvättmaskin är snart klar och golvet och soffan är någorlunda sanerade. Får ta en rejäl omgång imorgon då även dotter ska skrubbas.

Nu håller vi bara tummarna för att det var något olämpligt som hon ätit och inte magsjuka eller ännu värre kräksjukan. Och framförallt om det är det att Oskar klarar sig.

Tur i oturen var att Johan precis frågade mig om han kunde gå iväg och göra sig iordning och jag bad honom vänta någon minut för att se att Oskar somnade. Annars hade jag stått där alldeles själv. Hua.

Vi har gått bakåt i sömnutvecklingen med Oskar. När vi hade det som bäst sov han 2 1/2 timme i sträck och ammade sen och somnade om. Men sen blev det för mycket av en kamp mellan oss när han skulle amma så jag orkade inte mer. Försökte hålla kvar det två gånger om dagen men inte ens det blev hållbart. Suck.

Nu somnar han ganska enkelt med hjälp av flaskan men han äter alldeles för små portioner. Han borde äta minst 130 ml per gång och ca 6 gånger per dygn. Men han äter mellan 90-120 ml per gång och typ var och varannan timme.

Fram tills denna veckan somnade han vid 19-19:30 och sov till 21:30/22 och åt lite. Sen vaknade vid 00/01 och åt och sen 03/04/05. Så jobbigt för allt jag vill är att han ska äta en stor portion som han står sig på en hel natt. Men efter att ha ätit 90-120 ml är han slut och somnar och han vill inte ha en snabbare napp. Suck.

Vi hade verkligen inte det här problemet med Matilda. Hon ammade och slutade nattmål vid fyra månader, sov hela nätter vid tre och började äta gröt vid fyra månader. Medan han inte förstår alls vad han ska göra med skeden och bara skriker.

Giv oss styrka. Vi älskar honom när han är glad men sen biter jag nästan sönder tänderna när han skriker och bråkar på nätterna.

Vi närmar oss Oskars dop. Det är bara typ två veckor kvar nu.

Igår blev det klart med gudföräldrar. Till honom blir det våra goda vänner Ted och Ankie. Ankie ska även ta lite bilder under dopet, hon fotade min brors bröllop så det kommer blir perfekt.

Jag har delegerat lite bankning och matlagning så det är skönt. Mamma och mormor bakar kakor, mamma ska göra en sallad. Jag ska göra en tårta är förhoppningen, men känner jag att jag inte har tid/orkar så får jag köpa en färdig och bara dekorera den.

Jag måste prova dopklänningen på honom. Jag hoppas att den passar för den för det är samma som Matilda och Johan och hans släkt hade.

Vi har inte fått klartecken på lokalen än. Jag hoppas vi kan få låna den men annars får vi ha en stående dopfika hemma hos oss. Om vi kan klara en sittande middag för 20 personer borde vi kunna klara en fika - hoppas jag.

Idag var jag och Johan på utvecklingssamtal på dagis. Vi var lite spända innan av förväntan och lite oro. Men under hela samtalet satt vi med ett konstant leende på läpparna. Här är vad vi fick veta.

Matilda är alltid en solstråle. Hon har en bästis (E) som hon alltid lekar med och en annan (M) som är en favorit, men leker bra med alla. Hon har svårt att "dela" med sig även med leksaker hon lämnat. Hon vill vara först på alla aktiviteter och vill ha pedagogen Marie för sig själv.

Hon är en riktig karaktär. När de målar står hon länge och väl och målar och byter färg. Pratar med vännerna medan och står kvar sist och målar omsorgsfullt. Skulle jag vilja se!

Hon testar gränserna även där och blir väldigt ledsen när hon får en tillsägelse, eftersom det händer så sällan.

Hon älskar att dansa och sjunga och gör det helst med bästisen E. Häromdagen hade de stått fem stycken i en ring (utan musik) och hållit handen och dansat. Åh vad jag hade velat se det. På sångstunden sjunger hon gärna med och när de äldre barnen är med sitter hon så nära dem som möjligt.

Hon provar all mat som serveras och säger till vad hon tycker om och inte och tar gärna mer om det är gott. (Det händer inte här hemma).

När hon ska vila somnar hon oftast själv direkt men ibland ligger hon stilla och tittar sig omkring. Men efter att de satt sig och lagt en hand på henne så somnar hon. Och när hon vaknat knackar hon på dörren om den är stängd. Är den öppen på glänt går hon ut och vill sömndrucket lägga nappen och filten på hyllan. Ordning och reda.

Hon får utbrott ibland med de varar inte så länge. Hon gråter så hon hulkar om hon får "skäll". Förutom det är hon helt underbar att ha att göra med.

Hon är väldigt trygg i sig själv och vet vad hon vill. Hon vågar ta för sig nu, vilket hon inte gjorde i början. Hon har inga problem med nya människor, typ vikarie, men tyr sig helst till sina två pedagoger.

Hon älskar att titta på de äldre barnen ute på stora gården utanför deras lilla inhängnad. Det märks att hon tycker om äldre barn även i lekparken, hon tittar storögt och följer dem gärna.

Vi fick se lite bilder från när hon började och hon såg ut som en liten plutt. Så lite hår och så liten. Nu är hon stor och kan prata.

Älskade unge som gör oss så otroligt stolta!!

Matilda pratar mer och mer. Och framförallt mer så att vi förstår. Jag förstår oftast vad hon menar, om jag får ett sammanhang, men ibland bara "sluddrar" hon en lång harang som vi inte fattar något av.

Hon säger roliga saker nu. Som att dumma morfar blev doffa. Och hon frågade honom var hans hår var.

Hon säger att hon inte är dum, att hon kan eller inte kan saker. Hon kan förklara var hon har ont, vad hon vill och säger till när hon kissat och bajsat och vill byta blöja.

Det är så roligt nu när hon pratar allt mer. Hon är verkligen en egen person nu. Med en stark egen vilja. Hon väljer kläder själv nästan varje dag. Favoriten är jeans och en tröja med en fjäril på.

Idag fick jag och pappan lite egen tid ihop. Mormor och morfar (dommo och doffa) kom och hämtade båda barnen och gick på promenad och sen fika hos gamla mormor. Medan de gjorde det åkte vi ut till Quality outlet och shoppade. Johan behövde nya skor och jeans och hittade båda men skorna i "fel" färg. Även jag hittade ett par jeans för 300 kr på Nudie.

Sen åt vi lunch där medan mina jeans syddes upp. Åkte sedan förbi Netonnet och köpte en bärbar dvd spelare att ha i bilen om Matilda blir otålig.

Väl hemma fikade vi lite med mormor och morfar innan de åkte hem till katterna igen. De kommer tillbaka imorgon och ska hjälpa till att byta ut rullgardinen i Matildas rum som är trasig.

Vi kämpar på, men har en något ojämn kamp. Iaf när det gäller städningen. Vi försöker plocka undan så ofta och mycket det går men sen kommer Hurricane-Matilda och vips ser det ut som om en leksaksbomb briserat.

Vi kämpar även på med sömnen, men även där en ojämn kamp. Jag kämpar på med att få Matilda att somna själv. Vi börjar närma oss slutmålet och en natt denna vecka lyckades hon somna helt själv. Jag satt i rummet men gjorde inget. Jag försöker ge henne en chans att ligga stilla och somna in men om hon leker, sätter sig upp eller liknande så får jag rycka in och säga till henne eller lugna ner henne.

Oskar somnar oftast snällt på natten vid sjutiden senast. Men sen vaknar han vid tio och sen vid ett, tre och fem. Ibland även fyra. Och vid fem är han redo att gå upp. Han äter så små portioner att han inte blir mätt och äter lite och ofta. Jag hoppas att gröt och/välling ska hjälpa till. Har inte provat gröt på en vecka sen han kräktes massvis sist. Kan ha varit en tillfällighet så ska ge det ett försök till med havregröten.

På tisdag morgon kommer två städare hit och ska storstädningen lägenheten. Två proffs ska städa i 3 1/2 timme.
De ska göra allt vanligt plus tvätta kakel, torka av allt de kommer åt från golv till tak etc. Jag längtar.

Sen är tanken att vi ska ha städning en gång varannan vecka på prov. Vi hoppas vi blir nöjda med det. Känns som att det skulle ta bort en "börda" från helgen som gör att vi kan fokusera mer på barnen och på oss som familj.

Ännu en helg borta. Det går så fort. Vi hinner inte med någonting alls på en hel vecka känns det som.

Vi jobbar (Johan utanför och jag innanför hemmet) sen äter vi middag och typ en halvtimme senare ska Oskar nattas och sen Matilda och så är den dagen slut.

På helgen går fortfarande förmiddagen åt till sömn i skift. Den som är vaken sena skiftet tar med sig barnen ut i parken eller på promenad så Oskar får sova och Matilda bränner energi inför vilan.

På eftermiddagen blir det oftast lugnt, lite plock och städ, ev handling eller lek med barnen. Laga middag, äta och så nattning.

Idag fick jag genomgå ett eldprov när Johan var på AW och trots att han lovade vara hemma till sju inte kommit vid tjugo över då två trötta barn skrek i kör och ville få tröst samtidigt.

Oskar somnade i famnen så bar jag in honom och gav Matilda välling. Sen lagom till att jag började natta henne så vaknade han. Så jag fick springa emellan flera gånger. Sen lyckades jag få honom att somna om med några klunkar mat så jag kunde fokusera på henne

Jag lyckades få barnen i säng själv!!!

Igår hade Matilda en dålig dag. På dagis var allt som vanligt bra och hon var glad när vi gick därifrån. Vi gick till Hemköp och köpte lite blöjor och matvaror och hon fick sin dagliga banan.

Sen gick vi som vanligt till lekplatsen. Vi gungade och lekte medan Oskar sov gott i vagnen. När han vaknade fick han lite mat och somnade om. Sen hände det.

I lekställningen med rutschkanan finns ett "hål" som vi länge har varit rädda för att hon ska ramla i. Varje gång hon går och vinglar hamnar hjärtat i halsgropen men hon har klarat sig. Men igår satt hon och lekte tittut mittemot och tappade balansen och föll baklänges ner där och landade på huvudet. Turligt nog slog hon sig inte så mycket utan blev mest rädd. Men räddast blev nog jag. Lyckades få ut henne gråtandes och så gick vi hem. Försörjer fråga om hon hade ont och direkt efter svarade hon i huvudet men hemma sen sa hon foten så faran var över och hon lekte som vanligt.

För att göra henne glad fick hon sina nya Foppa tofflor som jag köpt via Tradera. Matilda älskar skor så det var lycka.

På kvällen sen stod hon på sin pall i köket och gjorde välling med mig. Så skulle hon klättra ner med filten och en potatissticka hon hittat och började falla baklänges. Jag höll flaskan i ena handen och fångade hennes arm med andra och lyckades mildra fallet och hon föll i en båge ner och slog i låret och rumpan i pallen. Sen sprutade tårarna och hon sprang rakt in på sitt rum och ville lägga sig. Stackars liten.

Kolla henne idag, både huvud och benen, men så inga blåmärken eller bulor så det verkar som vi klarade oss från det värsta.

Hon ramlade lite idag med när hon försökte sätta sig i en tom kartong som ramlade och hon sa att det gjorde ont i nacken men det gick över fort.

Det är skönt nu att hon kan säga var hon har ont och att hon oftast nöjer sig med att jag blåser på det onda och ger en kram. I de mer "allvarliga" fallen är det ovanstående plus napp och filt som gäller.

Mammahjärtat brister lite när hon gör sig illa och gråter. Och jag tackar vår lyckliga stjärna att vi inte haft några allvarliga olyckor än och hoppas att de dröjer.

Nu när vi lyckats få barnen i säng vid halv åtta några dagar ska vi göra ett första försök att få lite "oss" tid. Så på lördag ska vi köpa hem lite ost och kex och en liten flaska vin och bara vara.

Vi håller alla tummar för att det ska lyckas. Även om vi förlorar lite sömn så kan vi ta delad sovmorgon på söndagen och sova ikapp lite.

Det var evigheter (läs Oskars livstid) sen vi fick sitta ihop någon timme på kvällen och sen gå och sova. Vi håller hoppet vid liv om att få kunna sitta så snart igen och kunna titta på någon serie eller film ihop och bara njuta av varandra sällskap en stund.

Även om vi älskar våra barn så vill vi ju någon gång få känna oss som något annat än bara föräldrar. Men det positiva med att aldrig få tid till varandra är att vi tar varje tillfälle i akt och myser. Får vi en sekund tillsammans i soffan så sitter vi nära, får vi det i sängen kan vi ligga omslingrade eller bara att ta en kram eller puss i förbifarten.

Längtar tills vi kan få tillbaka förmiddagarna på helgerna. Nu spenderar vi dem med att sova i skift, men snart kan vi kanske äta en lång frukost ihop, gå ut i lekparken med en kaffetermos eller något sånt.

Oskar utvecklas i rasande takt han med. Idag kom första skrattet. Det var fantastiskt. Vi satt och pratade han och jag och så kom ett litet hest skratt. Behöver jag säga hur lycklig jag blev?!

Han kan vända sig från mage till rygg. Inte helt med mening men han spänner kroppen och tippar över. Nu närmar han sig att vända sig från rygg till mage. Han lägger sig i sidoläge och ligger kvar där. Idag höll jag en hand bakom honom så han inte föll tillbaka och tillslut kom han runt.

Han kan greppa giraffen Raffe i gymet och försöker dra hans fötter till munnen. Han älskar sina händer och knäpper dem och tittar på dem och biter och slickar på dem hela tiden.

Han är så stadig nu vår lille man. Vi provsatt barnstolen och det är inte långt kvar. Han blev trött i ryggen ganska snabbt och hängde lite på sniskan men höll upp huvudet. Snart blir det gröt i stolen. Spännande.

Oj vad det händer mycket i utvecklingen med Matilda. Språket släpper allt mer och hon är som en papegoja och upprepar det vi säger.

Nu har hon slutat att bara vara i nuet och kan återberätta vad som hänt. Hon har flera gånger berättat att hon ramlade på golvet och slog i huvudet för några dagar sedan och pekar på var det hände.

Idag kom tre nya uttryck som vi inte lärt henne. Hon sa: jag kan inte, jag kan och jag är inte dum. Allt såklart på lite bebisspråk men så att det var fullt förståeligt vad hon sa.

Hon pratade i telefon med morfar och sa att hon tittade på Jake.

Stolta föräldrar!!
❤❤❤

Det går verkligen åt rätt håll med nattningen och sovandet.

Sen vi slutade med hostmedicinen sover Matilda hela nätterna igen. Om hon inte blir väckt av Oskar vaknar hon oftast vid halv sex/sex och somnar vid halv åtta.

Nattningen av henne går snabbt och ganska smärtfritt just nu. Hon äter välling i mitt knä eller liggandes i sängen. Sen lägger jag henne i sängen, på med täcket och ger henne en chans att ligga stilla själv. Om hon börjar busa och sparka håller jag fast hennes ben en stund och släpper och ger henne en ny chans. Så håller vi på tills hon lugnar ner sig tillräckligt för att somna in. Sen på med täcket, klapp på huvudet och ett "mamma och pappa älskar dig" sen sover hon. Hela proceduren tar 10-20 min. Så skönt.

Oskar somnar i vaggan med hjälp av flaskan och gungande. Sover från halv åtta till runt tio. Sen mat och somna om till mellan midnatt och ett. Mat igen och somna om. Sen är det lire olika. Vissa nätter sover han en halvtimme åt gången andra en till två timmar. Men sen vi flyttade in honom i sovrummet där det är mörkare är det dels enklare att få honom att somna om och dels sover han längre stunder. Så nu sover den som har passet i sängen och den andra på soffan. Så snart vi får lite stadigare sömn kan vi börja sova alla tre i samma rum. Nu känns det inte helt hopplöst längre.