Igår hade Matilda en dålig dag. På dagis var allt som vanligt bra och hon var glad när vi gick därifrån. Vi gick till Hemköp och köpte lite blöjor och matvaror och hon fick sin dagliga banan.

Sen gick vi som vanligt till lekplatsen. Vi gungade och lekte medan Oskar sov gott i vagnen. När han vaknade fick han lite mat och somnade om. Sen hände det.

I lekställningen med rutschkanan finns ett "hål" som vi länge har varit rädda för att hon ska ramla i. Varje gång hon går och vinglar hamnar hjärtat i halsgropen men hon har klarat sig. Men igår satt hon och lekte tittut mittemot och tappade balansen och föll baklänges ner där och landade på huvudet. Turligt nog slog hon sig inte så mycket utan blev mest rädd. Men räddast blev nog jag. Lyckades få ut henne gråtandes och så gick vi hem. Försörjer fråga om hon hade ont och direkt efter svarade hon i huvudet men hemma sen sa hon foten så faran var över och hon lekte som vanligt.

För att göra henne glad fick hon sina nya Foppa tofflor som jag köpt via Tradera. Matilda älskar skor så det var lycka.

På kvällen sen stod hon på sin pall i köket och gjorde välling med mig. Så skulle hon klättra ner med filten och en potatissticka hon hittat och började falla baklänges. Jag höll flaskan i ena handen och fångade hennes arm med andra och lyckades mildra fallet och hon föll i en båge ner och slog i låret och rumpan i pallen. Sen sprutade tårarna och hon sprang rakt in på sitt rum och ville lägga sig. Stackars liten.

Kolla henne idag, både huvud och benen, men så inga blåmärken eller bulor så det verkar som vi klarade oss från det värsta.

Hon ramlade lite idag med när hon försökte sätta sig i en tom kartong som ramlade och hon sa att det gjorde ont i nacken men det gick över fort.

Det är skönt nu att hon kan säga var hon har ont och att hon oftast nöjer sig med att jag blåser på det onda och ger en kram. I de mer "allvarliga" fallen är det ovanstående plus napp och filt som gäller.

Mammahjärtat brister lite när hon gör sig illa och gråter. Och jag tackar vår lyckliga stjärna att vi inte haft några allvarliga olyckor än och hoppas att de dröjer.