Idag var det dagis som vanligt. Matilda pratade hela vägen dit om att hon och Elle skulle åka kanan. Hennes lycka då när Elle kommer gåendes med en dinosaurie i handen och de börjar leka direkt. Så härligt att de fortfarande leker så mycket med varandra efter ett helt år.

När jag hämtade var det som vanligt. Hon fick syn på mig och kom springandes i min famn. Älskade unge!

Vi gick till lekparken och lekte med några av dagis kompisarna som också är stammisar där.

Matilda har äntligen, lagom till att sommaren är över, kommit över en stor del av sin badskräck och badar varje gång där nu. Och idag försökte hon även kissa som pojkarna mot träd.

Ikväll blev så en glädjens kväll, för mig, när hon bad om att få kissa i pottan två gånger och gjorde det. Kanske vänder även det nu.

Första natten i nya sängen gick helt klart över förväntan. Hon sov hela natten trots lite dunkar i sidorna.

På morgonen var hon så söt. Hon smög ut ur sitt rum i bara blöjan och med kudden i handen. Pyjamasen hade hon tagit av och lagt i sängen. Älskade unge!

Idag på förmiddagen var jag och barnen i lekparken. Matilda hade med sig sin sparkcykel och var så stolt. Hon stod i hissen och skröt för grannen som hade lite svårt att översätta hennes prat till svenska.

Vi åkte en stund, ramlade lite och fick springa efter den en gång. Sen när intresset falnat lekte vi lite. Och vips kom hennes kompis (och jag tror mer) Hampus. Han såg mig först och kom och frågade efter henne. Sen sprang de och lekte och kramades och lekte och busade. Inte helt utan konflikter men det hör till. De är så sjukt söta ihop.

Idag kom Matildas stortjejssäng på plats. Dvs en växasäng som just nu är inställd på 140 cm.

I och med det tog Oskar över spjälsängen och sover första riktiga natten däri. Om allt går som det ska, ska de fortsätta såhär och vi ger vaggan vidare till lillkusinen.

Hon hade lite svårare än normalt att varva ner och somna. Till slut fick jag hålla henne i handen efter att hon snurrat tjugotusen varv och satt sig upp lika många gånger.

Får se hur natten blir. Hoppas att hon sover rakt igenom utan mardrömmar eller oroligheter. Framförallt att hon inte kommer tassandes mitt i natten.

Vår stora stora tjej. Nu är första uppdraget genomfört, nu är det dags för nästa - potträning. Vi har köpt hem en massa fina trosor och har två pottor just nu för att alltid ha en redo. Den ena ska sen lämnas bort till morfar och mormor men tills vidare bor den hos oss.

Igår fick Matilda och hennes grupp testa på sin nya avdelning. Det var ren glädje att få gå upp för den förbjudna trappan och att få leka med en massa nya leksaker.

Som om det inte kunde bli bättre måste de från och med nu vara ute på stora gården med alla de stora barnen nu. Det är byggjobbare på hennes lilla gård just nu så det är inte barnvänligt där. Lycka för barnen och träning för lärarna.

Idag hade vi, för ett kort tag, en lycklig tjej. Efter att ha tjatat och försökt ta andras i flera veckor fick hon idag sin egen sparkcykel.

Jag hade velat ha en könsneutral men den var slut så det blev en rosa. Men den är som tur är inte bubbelgumsrosa utan kan nästan tas för orange/röd.

Hon åkte som en galning inne på XXL. Och grät som en när hon inte fick åka på parkeringen. Väl hemma satte jag ihop den och vi gick ut på gården och åkte lite och blev lite osams om backarna.

När hon åkt klart ville hon se efter vad de andra, äldre, barnen gjorde. De spelade boccia och när de plockade upp kloten försåg sig hon med ett hon med och fick skäll av pojken varpå tårarna sprutade och inte ens bär han kom och sa förlåt och erbjöd henne två klot blev hon nöjd.

Nu har hon försökt smyga sig på den hela kvällen utan att fått lov. Har lovat att vi ska åka på den imorgon efter dagis.

Igår fick jag veta att det går vattkoppor igen på dagis. Det är andra gången nu. Fyra barn skickades hem igår, så risken känns ganska stor nu om det inte redan är på gång.

Jag är kluven. På ett sätt skulle det vara skönt om båda barnen fick sin smitta och så slipper vi den, förhoppningsvis, sen. Men på ett annat så är det ju aldrig kul med sjuka barn.

Om hon blivit smittad nu skulle det inte bryta ut förrän om ca två veckor och då är pappan ledig så på det sättet vore det perfekt. Slippa vara själv med sjukt/sjuka barn.

Bara och vänta och se. Är lite svårt just nu att se vad som är vad i ansiktet eftersom hon har några envisa myggbett där från i helgen.

Idag på förmiddagen var det fint väder så jag och barnen begav oss ut till lekparken. Tråkigt nog fick jag spendera mesta delen av tiden med att plocka glas från krossade ölflaskor. Så oansvarigt att krossa flaskor på en lekpark.

Matilda bestämde sig för att gå hem efter ca 1 1/2 timma men ändrade sig snabbt när hon mötte H nedanför backen. Han sprang fram och gav henne en kram sen gick de hand i hand backen upp till lekparken igen.

De lekte en stund ihop och lite isär. Åkte kana, hoppade och gick runt i "skogen". Sen helt plötsligt hände något. H lekte med en stor pinne och de gick iväg in i en dunge och ut kom Matilda sur som ett bi och satte sig demonstrativt på bänken. Inte ens när H kom och kramade om henne eller när hans pappa försökte prata med henne mjuknade hon. Istället ville surpuppan gå hem utan att ge någon exakt förklaring om vad som hände. Ena stunden lånade han inte ut pinnen, nästa slog han henne. Men H ville inte att hon skulle gå så han ville inte säga hej då.

Så söta de två är. H gillar verkligen Matilda och kramar henne gärna men hon är mer så att hon har händerna längs sidorna eller går iväg.Önskar jag fått handhållandet på foto, men det fick Hs pappa. Kanske får fråga om jag kan få det.

Tja kaos var bara förnamnet. Kom lite tidigare, och var först där. Matilda hade så roligt och gungade med sin bästis. Sen började de plocka undan leksakerna och då ville Matilda gå hem. Men det skulle vi ju inte så då satte tårarna fart. Hon grät argt och förtvivlat och ville bara gå hem och drog mig i armen. Varje gång grinden öppnades var det samma visa.

Tack och lov var Oskar lugn och nöjd med att vara i famnen trots att typ åtta barn var framme och klappade och petade och stirrade på honom.

När pappa kom blev det aningens bättre och ännu lite bättre med en muta i form av salt pinne. Men ändå inte bra. Så när sångerna skulle starta ville Matilda inte sitta med utan mig och halvvägs igenom ändrade hon sig och ville ha pappa där. Tur att jag tog med stora kameran. Haha, tog inget foto dels för att Oskar var i famnen men också för att det inte direkt var något att fota eller filma. Nästan alla barnen satt i sina föräldrars knä, några med napp, och ingen sjöng utom fröknarna.

Vi hann äta litegrann av vår matsäck som var pasta sallad till oss vuxna och pasta till Matilda. Sen ville hon hem igen och Oskar började bli lite rastlös. Hon red hem på pappas axlar och hängde mot hans huvud.

Väl hemma chillade hon i soffan, jag och pappan åt lite ost och brie och Oskar var lugn en stund han med.

Hoppas på bättre lycka nästa gång.

Idag är det gårdsfest på dagis. Matilda och hennes grupp, och de andra, ska uppträda för oss. Är så spänd.

Under veckan har vi sjungit Små grodorna inför midsommar och hon kunde den redan när jag började så kanske är det den.

Vi ska ta med oss mat och äta där och mingla och "festa".

Idag när jag lämnade gick de direkt ut på stora gården och likt ett kosläpp stod barnen i en hop vid grinden och bara väntade. Sedan skulle de samlas med de äldre och sjunga ihop dagen till ära. Gulligt!

Imorse gick vi till vårdcentralen med Matilda. Hon har haft gul "gegga" i ögonen hela veckan och det har inte gått över.

Läkaren bekräftade vad jag trodde, ögoninflammation. Så nu har vi fått en salva utskriven som hon ska få två gånger om dagen. Hoppas det går över fort.

Hon har inte lidit av det, inte kliat eller så som tur är.