Tja kaos var bara förnamnet. Kom lite tidigare, och var först där. Matilda hade så roligt och gungade med sin bästis. Sen började de plocka undan leksakerna och då ville Matilda gå hem. Men det skulle vi ju inte så då satte tårarna fart. Hon grät argt och förtvivlat och ville bara gå hem och drog mig i armen. Varje gång grinden öppnades var det samma visa.

Tack och lov var Oskar lugn och nöjd med att vara i famnen trots att typ åtta barn var framme och klappade och petade och stirrade på honom.

När pappa kom blev det aningens bättre och ännu lite bättre med en muta i form av salt pinne. Men ändå inte bra. Så när sångerna skulle starta ville Matilda inte sitta med utan mig och halvvägs igenom ändrade hon sig och ville ha pappa där. Tur att jag tog med stora kameran. Haha, tog inget foto dels för att Oskar var i famnen men också för att det inte direkt var något att fota eller filma. Nästan alla barnen satt i sina föräldrars knä, några med napp, och ingen sjöng utom fröknarna.

Vi hann äta litegrann av vår matsäck som var pasta sallad till oss vuxna och pasta till Matilda. Sen ville hon hem igen och Oskar började bli lite rastlös. Hon red hem på pappas axlar och hängde mot hans huvud.

Väl hemma chillade hon i soffan, jag och pappan åt lite ost och brie och Oskar var lugn en stund han med.

Hoppas på bättre lycka nästa gång.