Idag var jag och Johan på utvecklingssamtal på dagis. Vi var lite spända innan av förväntan och lite oro. Men under hela samtalet satt vi med ett konstant leende på läpparna. Här är vad vi fick veta.

Matilda är alltid en solstråle. Hon har en bästis (E) som hon alltid lekar med och en annan (M) som är en favorit, men leker bra med alla. Hon har svårt att "dela" med sig även med leksaker hon lämnat. Hon vill vara först på alla aktiviteter och vill ha pedagogen Marie för sig själv.

Hon är en riktig karaktär. När de målar står hon länge och väl och målar och byter färg. Pratar med vännerna medan och står kvar sist och målar omsorgsfullt. Skulle jag vilja se!

Hon testar gränserna även där och blir väldigt ledsen när hon får en tillsägelse, eftersom det händer så sällan.

Hon älskar att dansa och sjunga och gör det helst med bästisen E. Häromdagen hade de stått fem stycken i en ring (utan musik) och hållit handen och dansat. Åh vad jag hade velat se det. På sångstunden sjunger hon gärna med och när de äldre barnen är med sitter hon så nära dem som möjligt.

Hon provar all mat som serveras och säger till vad hon tycker om och inte och tar gärna mer om det är gott. (Det händer inte här hemma).

När hon ska vila somnar hon oftast själv direkt men ibland ligger hon stilla och tittar sig omkring. Men efter att de satt sig och lagt en hand på henne så somnar hon. Och när hon vaknat knackar hon på dörren om den är stängd. Är den öppen på glänt går hon ut och vill sömndrucket lägga nappen och filten på hyllan. Ordning och reda.

Hon får utbrott ibland med de varar inte så länge. Hon gråter så hon hulkar om hon får "skäll". Förutom det är hon helt underbar att ha att göra med.

Hon är väldigt trygg i sig själv och vet vad hon vill. Hon vågar ta för sig nu, vilket hon inte gjorde i början. Hon har inga problem med nya människor, typ vikarie, men tyr sig helst till sina två pedagoger.

Hon älskar att titta på de äldre barnen ute på stora gården utanför deras lilla inhängnad. Det märks att hon tycker om äldre barn även i lekparken, hon tittar storögt och följer dem gärna.

Vi fick se lite bilder från när hon började och hon såg ut som en liten plutt. Så lite hår och så liten. Nu är hon stor och kan prata.

Älskade unge som gör oss så otroligt stolta!!