Igår hade vi middag hemma och samlade båda föräldraparen. Så det blev en del barnprat, såklart. Och gissningar på kön. Enligt vissa har jag tydligen en pojkmage, dvs. inte så bred. Men den är inte heller som en kula på magen så det talar lite emot.

Sen på kvällen låg jag och Johan och pratade och jag frågade vad han tror nu, om han hade ändrat sig. Han har trott ett tag nu att det är en flicka därinne. Nu visste han inte riktigt, kanske pojke. Det var då jag kom till en insikt till varför jag tror på pojke. En ganska hemsk insikt men jag skyller på det undermedvetna. Jag kom att tänka på att jag nog tror att jag tror att det är en pojke för att då är jag inställd på det och blir bara glad om det blir en flicka istället. Om det hade varit tvärtom är jag rädd för att jag skulle bli besviken. Sen vet jag att när dagen väl kommer och vi ligger där på BB med vårt barn så kommer vi vara lika lyckliga oavsett kön så länge det är välskapt och friskt.