Läste imorse om tragedin som drabbade Mohamed Bangura och hans fru. De förlorade sitt barn under förlossningen. Mitt hjärta blöder för dem. Jag kan och vill inte ens föreställa mig vilket sorg och förtvivlan som drabbat dem nu när de burit ett barn i sina hjärtan i nio månader och sett en liv och en framtid spelas framför deras ögon som sedan bara tas ifrån dem i samma ögonblick som det ska börja.

Jag har i min blindhet bara trott att man kan förlora sitt barn under själva graviditeten och har inte tänkt på att det finns en risk, om än liten, att det kan hända under själva förlossningen. Ännu en farhåga har tagit rot i mitt sinne och jag hoppas att varken jag eller någon annan ska behöva uppleva detta.