Igår började J prata lite med magen, efter att jag tjatat lite. Vill ju att vår lilla ska känna igen hans röst sen när den kommer ut så jag tycker att han ska prata och sjunga för den lilla. Det är en konstig känsla och gör det så verkligt på ett helt annat plan.

Han drar upp tröjan och lägger munnen mot magen och pratar. Vet inte om den lilla uppskattar megafonen eller om det behövs för att höras. Antar att det visar sig om den sparkar pappas haka eller inte.