Fram tills nu har den lilla krabaten varit lugn och sansad men nu har han/hon börjat att slåss. Får mig några kängor ibland och den har nu även upptäckt knytnävarna. Är en konstig känsla att bli slagen inifrån av den här lilla krabaten. Det gör inte ont och är inte direkt obehagligt. Känns mer som ett hårt hjärtslag fast helt orytmiskt. Det var så jag beskrev det för Johan när han skulle känna första gången så nu känner han de små sparkarna tydligt. Men den sover fortfarande väldigt mycket, jag hoppas och håller tummarna för att den fortsätter i den takten även utanför.

Nu vill jag att den lilla ska komma ut så jag får lära känna henne/honom. Är nyfiken på att se vilken personlighet som döljer sig därinne.