I lördags, den 22 januari kl 17:05, kom vårt älskade lilla underverk till världen. Hon föddes i vecka 37+4 och var därmed nästan 2½ vecka för tidig. Och bråttom hade hon verkligen. Hela förlossningen tog ca fem timmar från det att vattnet gick.

Det var verkligen en omställning att få se henne live och ha henne nära för första gången. Första natten låg hon på min sida av sängen och jag låg i skarven mellan våra två sängar. Jag vågade inte ligga närmare av rädsla att rulla på henne eller knuffa henne ur sängen. Jag vaknade för varje ljud hon gjorde, och hon gjorde en del. Men trots det var vi båda ganska utvilade dagen efter.

På söndagen kom mina föräldrar, mormor och morfar numera, upp och hälsade på och agerade papparazzi. Stackars lillan tyckte inte om blixten och levererade sura miner på korten. På natten sen var hon vaken desto mer och ville inte ligga själv. Hon ville helst ligga vid bröstet hela tiden eller i någons varma famn. Och så har det fortsatt sen dess. På förmiddagarna är hon som tröttast och sover själv så vi får en stund för oss själva. Och på nätterna vägrar hon ligga själv. Hon vill inte ens ligga själv om man ligger bredvid och håller i henne. Kompromissen har därför blivit att jag ammar henne sittandes i sängen och sover sedan två timmar med henne i famnen och ammar igen. Sen går Johan upp och har henne i knät så jag får sova ostört i två timmar. Och så går vi runt hela natten.