I lördags var det äntligen dags för Matildas dop. Det hade inte gått så bra utan hjälp från våra föräldrar. I fredags var alla här och hjälpte till med pajbak, städning och barnpassning.

Hon var så söt i dopklänningen, men hon tyckte att den saknade en personlig prägel så hon passade på att kräkas på den. Hon var så duktig och sa ingenting när vattnet kom på huvudet och var så snäll sen på festen när alla ville hålla i henne. Trots att hon var trött var hon inte så kinkig och ledsen som hon kan bli.