Vår lilla tjej fyller 10 månader idag. Det känns helt sjukt. Den lilla bebisen är borta och istället har vi en stor liten tjej. Borta är den lilla tjejen som kunde sova på en kudde och hatade att ligga på mage. Istället har vi en tjej som inte är stilla mer än någon sekund åt gången och som vänder sig direkt till mage och kravlar iväg.

Det har inte hänt så mycket i utvecklingen men det som har hänt har hänt fort. Nu kan hon:

* Ställa sig upp mot sin gåvagn, gåstol, i sängen och mot oss. Förut har hon bara ställt sig mot oss när vi sitter på golvet och får hjälp av våra händer. Nu är hon säkrare och försöker lösa det själv och det gör oss alla så stolta.

* Försöka förflytta sig mellan saker. Hon tvekar mycket, hon har bara försökt i en vecka, men ibland lyckas hon flytta sig i sidled längs möbler.

* Ta riktiga krypsteg ibland. De händer sällan och ofta utan att hon nog är medveten om det. Istället krälar/drar hon sig fram med armarna och när hon är framme dit hon vill går hon upp på knä.

* Hon har testat att äta lite av vår mat. Men just den maten passade inte hennes mage. Hon kräktes väldigt mycket. Men vi ska börja introducera mer och mer lagad mat för att vänja henne vid vårt sätt att krydda.

* Hon kan "säga" fler saker. Hon försöker säga lampa, där och kisse. Mamma (mormor) påstår att hon även försökt säga gunga. Det är inte tydligt vad hon säger men vi som känner henne förstår. För en utomstående låter t.ex. lampa som baba ibland alltså väldigt likt pappa.



Duktiga tjejen. Sekunden senare gjorde hon ett magplask.


God morgon mamma. Så här hittar jag henne allt oftare på morgonen. Så sött.


Jag vill ut! Dumma fönster rutan som är för hal, går inte att ställa sig upp mot den.