Hur det är att ha två

Här kommer ett super långt inlägg. Brace yourself.

Jag får ganska ofta frågan hur det är med två små småbarn. Och ja det är jobbigt, men det kunde varit mycket värre.

Matilda är väldigt snäll mot honom men är som förväntat lite svartsjuk. Så ibland när jag ammar vill hon också upp i knät. Eller att jag ska resa mig och leka. Hon går fram till hans vagga och pekar att vi ska lägga honom där så hon får oss för sig själv.

Så fort han sover eller är lugn passar vi på att ge henne en massa uppmärksamhet och lektid. Och jag försöker sätta honom i bärsele ibland för att kunna leka med henne.

Men det är inte alltid lätt för henne att komma i andra rummet. Hon testar gränserna mycket mer nu och gör bus som hon vet att hon inte får för att få uppmärksamhet och hon vill bli buren mer nu. Men vi försöker att en av oss alltid ger henne tid och lek men det är ett pussel. Och oftast blir hon inte nöjd om inte båda kan vara med henne.

Det som är mest jobbigt är såklart sömnbristen. Vi delar lite på natten jag och Johan. Så han har Oskar från det att Matilda somnat vid 19-20 till 23/24. Så då får jag några timmar ostörd sömn. Sen har jag honom resten av natten och Johan är standby ifall Matilda skulle vakna. Hon vaknar väldigt sällan, enda gångerna är i stort sett när hon hostar mycket eller har mardrömmar. Men mardrömmarna har minskat markant sen hon började sova med nattlampa.

På dagarna försöker jag vila lite eller i alla fall ta det lugnt men han har inga fasta tider än och han har ganska mycket magknip just nu så jag kan lägga honom men så gråter han inom fem minuter. Plus att jag har en tidsgräns när hon ska hämtas. Och helst vill jag ha lite energi när jag är själv med dem båda.

Men jag har börjat lära mig små knep med honom. T ex att när vi ska iväg får han äta först och sedan ta lite flaska när han är påbyltad så han är riktigt mätt. Då sover han oftast som en stock i vagnen och bilen. Han älskar att åka bil och sitta i bilstolen och även vagnen. Ibland kan han sova i flera timmar där.

När det känns som jobbigast och vi inte räcker till så händer något som gör att vi orkar. Igår t ex så hjälpte Matilda mig vid blöjbytet. Först la hon alla hans kläder i vaggan men hämtade dem när jag bad henne. Sen "hjälpte" hon mig att klä på honom. Hon tycker han är lite konstig och läskig men verkar samtidigt väldigt stolt över honom och är snäll. Hon ger honom nappen eftersom hon själv vet hur mysigt det är med den. I början kastade hon den mot honom för att slippa röra vid honom men nu går hon nära och försöker stoppa in den i munnen. Eller ger den till mig om hon inte orkar.

Så sammanfattningsvis så är det jobbigt och kräver en hel del att ha två barn som dessutom är så täta i ålder. Men när det är bra är det väldigt bra.

Mellan oss föräldrar är det bra trots att vi inte har mycket tid ihop längre eftersom jag lägger mig tidigt. Men vi försöker hitta små stunder för att bara ge varandra en kram eller puss och uppskattning. Det är så skönt att vi har en trygg relation nu där vi kan snäsa av varandra eller inte ha tid för varandra och sen bara säga förlåt och prata om vad som helst och växa med det.

Jag älskar min man och mina barn. Hade inte kunnat få det bättre om jag ens försökte.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Joanne - Tvåbarnsmamma innan 30

RSS 2.0