Lille Oskar lider fortfarande av magknip men vi har insett att det är en hungrig krabat denna lilla man. Han äter ersättning som en hel karl. Först ammar han och sen äter han ersättning för att bli ordentligt mätt. Då blir han nöjdare, men det är inte alltid magen blir gladare.

På annandagskvällen hade han super ont i magen och skrek hysteriskt i timtal. Jag tror att det till stor del berodde på kolsyran i all julmust jag njutit av. Vet att Matilda reagerade starkt på mycket kolsyra hon med. Så nu får jag inte njuta av det heller. Ingen kolsyra och minskat intag av lök/vitlök. Men snart så, när magen är redo igen. Med Matilda tog det ganska exakt tre månader innan hennes magonda försvann helt. Då blev hon som en annan bebis. Gick från att skrika mer eller mindre konstant till att kunna sitta lugnt för sig själv och filosofera. Hoppas på samma utveckling för honom. Han är en lite lugnare bebis överlag men han har inte ro att sitta själv i babysitter eller så i särskilt långa stunder.

Det är lite komiskt att han kan sova men så fort vi sätter oss vid matbordet eller jag säger åt familjen att maten är klar så vaknar han. Slår aldrig fel. Längtar tills vi kan sitta och äta i lugn och ro igen.

Stackars pappan rasar i vikt av detta. Visst är det vikt han ändå ville bli av med men ändå. Vi kallar det småbarnsdieten. Den går ut på att man aldrig får äta mer än en portion och den äts snabbt och däremellan springer och stressar vi mellan barnen. Mest jag som gör det senare. Pappan sitter helst med Oskar i soffan medan jag leker med Matilda.