Vår dotter är den underbaraste lilla personen som finns. Det finns inget mer fantastiskt än när hon ropar mamma och pappa. När hon ler det där underbara leendet med hela ansiktet och visar gluggen mellan tänderna.

Jag trodde aldrig att jag kunde älska någon så innerligt som jag gör henne. Och hennes pappa såklart. Men när hon föddes var jag så bortkopplad mentalt att jag inte kände någonting annat än ett sting av svartsjuka för hur pappan fick kontakt. Men efter två veckor ändrades det och nu klarar jag knappt av att gå in i hennes rum om hon sover borta för jag vill inte tänka på hur livet skulle vara utan henne.

Jag längtar tills det går att få kontakt med Oskar och få lära känna honom och älska honom på samma sätt.