Liten har blivit mycket mycket säkrare nu. Hon är säkrare på att sätta sig ner från stående (mot något). Hon är dessutom säkrare på att stå och släppa taget och ta några steg helt själv.

När hon har lite motivation som ett torn att riva eller en famn som väntar kan hon gå flera steg själv.

Om hon ramlar nu bryr hon sig oftast inte. Ibland är det som att hon tar ögonkontakt med mig och ser hur jag reagerar, om jag ler ler hon också och inga tårar kommer.