Idag åkte vi ut till min morfar och mormors landställe och rensade ut det vi var intresserade av. För oss blev det lite köksredskap såsom bland annat en manuell visp och en stektermometer.

Det känns konstigt att tänka att vi aldrig kommer vara där mer för det finns så mycket minnen där. Det är där jag och Andreas växte upp med morfar och farbror Simon som tomte och fullt med fiske och bad.

Jag blir fortfarande riktigt tårögd när jag tänker på att jag aldrig kommer se morfar igen. Han var en så glad person som alltid gjorde mig glad och alltid ställde upp. Jag kallade honom stål-morfar när jag var mindre för det var så han var. Alltid där och alltid redo.