Oskar är en riktig pappagris. Han fullkomligt älskar sin pappa.

Han vrider nästan huvudet ur led för att hålla blicken på honom när han går förbi. Han har ju inte fattat än att det går att vrida huvudet i sidled så han försöker bryta nacken bakåt för att se var han tar vägen.

Varje gång han ser sin pappa blir han ett enda stort leende. Ikväll satt jag med honom på golvet och skulle sätta på pyjamas så han fick sitta upp en stund medan jag ordnade. Då fick han syn på pappa sin och skrattade av lycka. Söta ungen.

Tur att han har vett att vara söt och glad på dagarna när han är så jobbig på nätterna.

Peppar peppar har han sovit bättre på pappas (såklart!) pass dvs från 19-24. Sen har han fått lite mat, vi försöker ta bort det målet men det går sådär, och sover ibland någon timme sen är han vaken en gång i timmen resten av natten. Suck!