Oskar har ett magiskt sjunde sinne. Men det är inte så välkommet.

Han kan på hundra meters avstånd (något överdrivet för effekt) känna av så fort huvudet träffar kudden och direkt vakna. Det där med vila när bebis vilar är inget han vill att vi ska anamma.

Han kan även känna av när jag och pappan får ett ögonblick över för att vars kärvänliga. Så fort vi myser, pussas, hånglar - tja vad som egentligen- så vaknar han eller gnyr eller skriker.

Han vill verkligen driva oss till vansinne och samtidigt säkerställa sin roll som minsting och inget mellanbarn.