Drygt nio månader. Var tog tiden vägen. Tja så känns det vissa dagar. Andra är det mer som att varje minut känns som ett dygn.

Oskar kan nu:
• prata en massa. Härmar inte så mycket. Låter ibland som att han säger hej.

• sitta upp stadigt och kan ta sig ner i krypande och mage för att med lite envishet ta sig tillbaka upp till sittande.

• förflytta sig framåt. Han har en unik krypteknik där han sitter på en fot och ett knä. Foten är som balans. Han liknat någon blandning mellan en spindel och en apa. Ibland även flickan i exorsisten som springer i brygga.

Ofta går det långsamt men får han syn på något han vill ha blir det fart.

Han har mer och mer kroppskontroll när det gäller krypningen och ramlar inte lika mycket längre. Mest ramlar han nu om han inte får isär fötterna när han ska ner från sittande.


Syskonen har börjat leka mer "tillsammans". Han får börja vara med henne men allt är ännu på hennes villkor. Men han är lycklig bara han får vara nära.

Hon gillar sin bror, speciellt om de varit isär några timmar. Vid hämtning på dagis kan han få klappar, kramar och pussar.