Är det inte den ena så är det den andra. Så känns det väldigt mycket här hemma just nu. Aldrig är de båda helt nöjda samtidigt.

Efter vilan idag fick Matilda en Ipren enligt doktorns rekommendation. Och vips så var hon sig själv igen. Hon log, skrattade, busade ja allt vad vi är vana vid. Hoppas det håller i sig. Vid läggdags var hon i stort sett feberfri.

MEN, då börjar Oskar istället. Han hostar, är snuvig och full av gaser. Han har rapat och fisit men inte blivit nöjdare för det. Och var sjukt övertrött på eftermiddagen/kvällen men kunde inte sova längre än några minuter i sträck.

Det är en mamma med påsar under ögonen, kramper i nacke och armar och nedslitna tänder efter allt gnisslande.

Hoppas hoppas hoppas att hon sover hela natten och är pigg imorgon. Och att hans förkylning inte blir värre eller iaf att han slutar hosta. Nu räcker det tycker jag.