På botten?
Jag tror hela tiden att det inte går att bli tröttare men det får jag veta sen att det visst går.
Lilla tjejen har börjat sova oroligt helt plötsligt och vaknar en gång per natt nu nästan och gråter. Det är ibland svårt att få henne lugn och vissa gånger är hon lugn i famnen med lite kramar och vill ner i säng igen men sen kommer det tillbaka när hon ska försöka somna om.
Stackarn. Vill veta vad hon drömmer om.
Och samtidigt som hon tar sömn från oss sover Oskar lika illa. Han sov lite bättre ute på landet vet inte om det var alla intryck eller att det blev väldigt svalt inne i rummet han sov i. Jag försöker få honom att sluta äta på natten och det går ganska bra. Bara tar upp honom då vid ett/två när han har svårt att varva ner så somnar han om på en sekund i famnen och kan sova till ca fyra då han får mat. Men sen vill ju jag att han ska sova på den maten till sex/sju medan han inte alls håller med utan tycker fem kan vara nog.
Det är bra att jag skriver ner sånt här så att om vi skulle få ett "bakslag" om några år och känna kanske ett till, det var väl inte så jobbigt så står det här svart på vitt.