Varför? Därför.

Ibland i vissa stunder tänker jag varför ville vi ha/skaffade vi ett till barn. Vi som hade det så bra. Tiden räckte till, vi sov hela nätterna (bortsett från eventuella mardrömmar) och vi kunde komma ut bara vi vuxna. Nu är vi trötta, stressade och det känns som att jag alltid är lite kluven och oftast är det lille Oskar som får korta strået.

Men sen kommer det stunder då jag ser kärleken mellan dem och jag tänker att vi gjorde rätt. De kommer alltid ha varandra och de älskar varandra redan nu.

Matilda blir oftast glad och ropar "hej Oskar" när hon ser honom. Igår fick han vara med och leka hos henne och han fick klapp på huvudet och pussar och kramar. Hon hämtar hans leksaker och ger honom hans napp.

Han skiner upp som en sol när han set henne eller får hennes uppmärksamhet. Han försöker vara nära och ta på henne men hon är inte mottaglig för det än.

Idag precis innan läggdags fick jag mitt efterlängtade syskonkort. De är så fina i matchande pyjamasar. Jag frågade henne om han fick sitta i hennes knä och hon sa ja och klappade sig på benet. Sen försökte hon hålla fast honom. Älskade barn! ❤



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Joanne - Tvåbarnsmamma innan 30

RSS 2.0