Idag har jag två att ta hand om. Johan är hemma från jobbet och nedbäddad med feber. Som tur var är vi borta på förmiddagen så han får vila i lugn och ro.

Vi ska åka och hälsa på gamle mormor vi. Jag skulle ändå till Solna centrum för att lämna tillbaka en klänning så då passar det utmärkt.

Idag var vi på öppna förskolan för att hämta våra foton som vi tog för några veckor sedan. De blev jätte fina. Hon ser glad ut och har sin tiger med i bild. Den är ju trots allt hennes trygghet i livet.

Vi kom dit lagom till sångstunden. Matilda kände inte riktigt för att sitta still i mitt knä. Hon skulle åla iväg till korgen med all rekvisita och pilla.

Efteråt stannade vi och lekte med några yngre tjejer. Det roliga var att den ena som vi lekte med visade sig bo i samma hus som oss.

Idag har vi umgåtts med Ylva och lille Carl. Han är redan fem månader och har blivit så stor. Fast i jämförelse är han ju fortfarande en liten plutt.

Matilda var väldigt fascinerad av honom. Hon smög fram och tittade och satt bredvid honom när han var i bilstolen.

Nu ska vi ge oss ut i Tornparken och möta upp några andra mammor.

Idag var vi på BVC för 10 månaders kontroll. Först var vi hos BM och vägde och mätte innan vi fick träffa läkaren.

Hos läkaren fick jag svara på vad Matilda kan säga och förstå, vad hon kan göra och så. Sen fick hon testa att klappa händerna med två klossar i dem. Vid slutet av undersökningen lyckades hon och fick godkänt på kontrollen.

Nu är hon 73 cm och 7,675 kg. Vår stora fina tjej.

Igår var jag på julbord på Ulla Winbladh med jobbet. Det var väldigt trevligt. Jag kom hem vid elva.

Men oj vilken hemsk natt det blev och det var inte Matildas fel. Hon sov snällt när jag kom hem och vaknade inte förrän vid fyra. Istället var det den där dumma presenningen som sitter på taket mittemot. Den smällde hela tiden i stormen. Hemskt. Efter att ha legat sömnlös i typ två timmar försökte jag med öronproppar men inte ens det hjälpte. Till slut lyckades jag somna mellan typ kl 6-9.

Ska bli så sjukt skönt när allt byggarbetare är klart. Är så trött på den där presenningen och att vakna till spikande, sågande och släggande varje morgon.

På bara några veckor har lilla Matilda gått från liten ålandes bebis till en stor tjej som ska stå mot allt och försöker sig på att gå, med blandade resultat men oftast med ett platt fall.

Oftast slår hon sig inte utan blir bara rädd. Vi försöker vara coola och bara köra på upp igen men i vissa fall får famnen och tigern hjälpa att trösta eller en distraktion.

Idag firade vi lite första advent med att sätta på Matilda hennes utsöta tomtedräkt. Jag smälter när jag ser henne i den.

Vi satte upp alla ljusstakar och sånt i lördags. Men ändå finns ingen julstämning hos mig. Var är snön?

Vår lilla tjej fyller 10 månader idag. Det känns helt sjukt. Den lilla bebisen är borta och istället har vi en stor liten tjej. Borta är den lilla tjejen som kunde sova på en kudde och hatade att ligga på mage. Istället har vi en tjej som inte är stilla mer än någon sekund åt gången och som vänder sig direkt till mage och kravlar iväg.

Det har inte hänt så mycket i utvecklingen men det som har hänt har hänt fort. Nu kan hon:

* Ställa sig upp mot sin gåvagn, gåstol, i sängen och mot oss. Förut har hon bara ställt sig mot oss när vi sitter på golvet och får hjälp av våra händer. Nu är hon säkrare och försöker lösa det själv och det gör oss alla så stolta.

* Försöka förflytta sig mellan saker. Hon tvekar mycket, hon har bara försökt i en vecka, men ibland lyckas hon flytta sig i sidled längs möbler.

* Ta riktiga krypsteg ibland. De händer sällan och ofta utan att hon nog är medveten om det. Istället krälar/drar hon sig fram med armarna och när hon är framme dit hon vill går hon upp på knä.

* Hon har testat att äta lite av vår mat. Men just den maten passade inte hennes mage. Hon kräktes väldigt mycket. Men vi ska börja introducera mer och mer lagad mat för att vänja henne vid vårt sätt att krydda.

* Hon kan "säga" fler saker. Hon försöker säga lampa, där och kisse. Mamma (mormor) påstår att hon även försökt säga gunga. Det är inte tydligt vad hon säger men vi som känner henne förstår. För en utomstående låter t.ex. lampa som baba ibland alltså väldigt likt pappa.



Duktiga tjejen. Sekunden senare gjorde hon ett magplask.


God morgon mamma. Så här hittar jag henne allt oftare på morgonen. Så sött.


Jag vill ut! Dumma fönster rutan som är för hal, går inte att ställa sig upp mot den.