Förlossningen
En liten varning innan du läser det här. Jag hade en väldigt, väldigt enkel förlossning vilket jag verkligen uppskattar och känner mig bortskämd med.
Lördag 22 januari.
11:00 - Vi vaknar efter en välbehövlig sovmorgon. Vi hade båda sovit urdåligt under veckan som gått och var på "fest" hemma hos Caro kvällen innan. Så vi bestämde oss för att stänga av ljudet på telefonerna och inte ställa någon klocka utan att verkligen sova ut. Vi låg och hade lite morgonmys ihop i sängen när jag kände att det spände i magen, som det hade gjort lite kvällen innan, och tänkte gå upp och lätta på trycket.
11:30 - När jag rör på mig känner jag någonting som rinner till och skyndar mig upp ur sängen för att springa på toa. Jag hinner bara ställa mig upp så "forsar" vatten ner för benen på mig varpå jag springer in på toa och sätter mig medan det fortsätter att rinna. Jag lyckas springa ut och hämta ett par trosor så jag kan sätta på mig en binda. Sen går jag ut och tittar på förödelsen på golvet. Mitt i det genomskinliga vattnet ligger en liten liten slemklump. När jag ser den inser jag att det är slemproppen och att den har kommit i smådelar under hela veckan utan att jag vetat vad det var. Jag tar två alvedon i förebyggande syfte och ringer till BB som säger att vi ska höras igen på eftermiddagen.
12:00 och framåt- Jag äter frukost och känner att det gör ont att sitta på stolen. Det gör ont i rumpan eller vad som känns som svanskotan. Vi skyndar oss att sätta fast spjälskyddet i vaggan, Jag försöker hjälpa till att städa lite och plocka iordning BB väskorna men till slut ger jag upp och intar soffan tillsammans med en vetekudde. Smärtan tilltar något men det känns fortfarande bara i rumpan. Jag känner mig bajsnödig är den enklaste förklaringen men kan inte göra något. Så jag tror att jag drabbats av förstoppning. Vi ringer en gång till och frågar om det är såhär det ska kännas och de frågar om jag känner något i magen eller om magen blir spänd och jag försöker känna men känner inget så hon ber mig ringa igen i eftermiddag. Jag blir för varm för vetekudden och byter den mot ett köldpack på pannan istället. Jag ringer sedan en gång till när fostervattnet bytt färg till ljusrosa men det var normalt och de ber mig ringa igen senare.
Jag ligger på soffan och sparkar med benen när smärtan kommer. Senare mot eftermiddagen börjar jag rulla runt mer när smärtorna kommer men det gör för ont i rumpan att stå upp eller på alla fyra så jag återtar liggande på rygg. Jag börjar skrika mer och mer för varje halvtimme och blir deprimerad eftersom jag tänker att det här bara är början och att det kommer bli tjugo gånger värre innan det är över.
15:30 Smärtan är värre nu men jag vet ändå inte om det är värkar. Jag har försökt att klocka dem men vet inte hur jag ska tänka eftersom de känns olika varje gång. Johan tar vid och försöker klocka dem men klockan visar att de kommer typ var tredje minut vilket inte kändes rimligt.
16:00 Det känns fortfarande som en rejäl förstoppning så jag springer in och ut från toa hela tiden och försöker göra mig fri från den. Till slut börjar jag blöda och ringer in igen. De låter bekymrade och säger åt oss att komma in så de får kolla på mig. Johan ringer en taxi medan jag in i det sista springer in och ut på toa och sedan får på mig kläder igen. Det blir pyjamasbyxor och en vid tröja. Han bär all packning och jag min vetekudde och vi kommer ner till taxin.
16:30 Kommer vi äntligen fram till BB efter vad som känns som världens längsta taxiresa. Jag sitter och håller mig i dörren och är säker på att jag kommer bajsa på mig. Sakta går vi ut ur taxin och kommer in till förlossningen där vi blir mötta av Sofia, min barnmorska. Hon väntar tålmodigt med att hälsa medan jag håller i ett bord. Hon frågor om jag tycker att det trycker på och mitt svar är att jag vill bajsa. Vi kommer in på rummet och hon kopplar upp mig till CTG maskinen för att mäta mina värkar och lillans hjärtljud. De är lite svaga säger hon och är lit bekymrad. Sen ska hon undersöka mig och konstaterar att det inte är konstigt att jag vill trycka på eftersom jag är helt öppen och hennes huvud är på väg. Hon springer ut och hämtar Roxana, min undersköterska.
Jag får börja krysta direkt och i pausen mellan börjar Roxana klä av mig mina byxor och min tröja. Det finns ingen tid att få på mig sjukhus kläder så jag ligger naken med bara ett par strumpor på mig. Efter två värkar säger de att de ser huvudet och att den lilla har inget eller väldigt ljust hår. Jag har ca 7 krystvärkar innan hon kommer ut. I pauserna mellan de tvp sista får jag lustgas att andas i för att det gör ont när ligamenten och musklerna tänjs ut runt henne huvud. Johan sitter förskräckt bredvid mig på en stol.
17:00 De säger plöstligt att det bara är en värk kvar sen är hon ute och jag ligger i vad som känns som en evighet och väntar på värken så jag får trycka på. Det bränner där nere men helt plötsligt känner jag bara hur det rinner ut något geleaktigt och smärtan försvinner. De håller upp vår lilla dotter och torkar henne snabbt och lägger henne sen på mitt bröst. Hon är så liten och perfekt. De frågar om vi vet vad det är för kön och lyfter sen ena benet och visar oss att vi fått en dotter.
De börjar förbereda att klippa navelsträngen vilket Johan får göra. Sen får både jag och Grynet en varsin spruta i benet. Jag får en för att livmodern ska dra ihop sig och hon får K-vitamin. Min bränner precis som en stelkramps eller influensaspruta. Sen börjar de undersöka mina bristningar och ska börja sy. Bedövningssprayen gör nästan mer ont än själva förlossningen tycker jag just nu. Jag får även en lokalbedövningsspruta och andas i lustgas medan Sofia lägger den. Sen börjar hon sy och jag gör allt för att inte titta på nålen. Sen får jag två panodil och en ipren i förebyggande syfte utifall att styngnen gör ont.
Efter det får vi en stund själva och får in lite smörgåsar och äppeljuice. Sedan ska hon mätas och vägas och Johan får lyfta henne till vågen och sedan klä på henne för första gången medan jag ligger och tittar på. Sen får jag gå och spola av mig och försöka kissa vilket var enklare sagt än gjort. Jag hade knappt druckit något under hela dagen så jag fick först hälla i mig en halvliter vatten sen lyckades jag äntligen och vi kunde åka till hotellet. Jag trodde att det skulle svida som eld när jag kissade med det kändes ingenting.
19:00 Kom vi fram och kunde checka in på hotellet. Det var en läskig känsla att åka i rullstol med Grynet i famnen. Men också så underbart. Nu är vi äntligen en komplett familj. Och ännu mer komplett sen när Rosie får flytta hem igen.
Jag kan verkligen rekommendera Danderyds sjukhus och Hotell-BB. Alla barnmorskor där var urgulliga, även om alla sa olika saker till oss hela tiden. Alla hade sina egna tips och tricks för amning och sa olika saker hela tiden. Men det hjälpte verkligen. Maten var bra och allting flöt på precis som man vill. Vi fick vara själva så mycket vi ville och kunde ringa närhelst vi ville ha hjälp med något.
Äntligen kom hon
Det var verkligen en omställning att få se henne live och ha henne nära för första gången. Första natten låg hon på min sida av sängen och jag låg i skarven mellan våra två sängar. Jag vågade inte ligga närmare av rädsla att rulla på henne eller knuffa henne ur sängen. Jag vaknade för varje ljud hon gjorde, och hon gjorde en del. Men trots det var vi båda ganska utvilade dagen efter.
På söndagen kom mina föräldrar, mormor och morfar numera, upp och hälsade på och agerade papparazzi. Stackars lillan tyckte inte om blixten och levererade sura miner på korten. På natten sen var hon vaken desto mer och ville inte ligga själv. Hon ville helst ligga vid bröstet hela tiden eller i någons varma famn. Och så har det fortsatt sen dess. På förmiddagarna är hon som tröttast och sover själv så vi får en stund för oss själva. Och på nätterna vägrar hon ligga själv. Hon vill inte ens ligga själv om man ligger bredvid och håller i henne. Kompromissen har därför blivit att jag ammar henne sittandes i sängen och sover sedan två timmar med henne i famnen och ammar igen. Sen går Johan upp och har henne i knät så jag får sova ostört i två timmar. Och så går vi runt hela natten.
Imorgon ska jag bara umgås med tjejerna. F...
Imorgon ska jag bara umgås med tjejerna. Först på dagen ska jag hänga med Örebro pinglorna och göra ansiktsbehandling. På kvällen ska jag hem till Jennie och ha tjejkväll. Nu ska vi hem och ladda batterierna och baka en kladdkaka.
Vårtecken?
Sitter nu och kollar ut på morgonen som sakta, sakta gryr och blir ljusare och hör en liten talgoxe som spelar. Har inte hört en på hela vintern. Jag trodde inte att de var så aktiva innan vintern var borta så jag tar det som ett vårtecken. Snart kommer snödropparna att börja blomma och krokusarna tränga sig upp ur marken och all slasksnön och isen kommer att vara ett minne blott.
Jag är alltid lika naiv och tror varje år att våren ska komma i februari/mars vilket den aldrig gör. Men jag hoppas!
Snart iordning
I måndags var vi på den sista föräldragruppen och pratade mycket om amning och hur den första veckan kommer se ut. Det börjar bli så nervöst nu.. Mindre än fyra veckor kvar.
Förberedelser
Vi började med att sätta ihop spjälsängen som nu står på plats, bäddad och klar. Känns lite konstigt när man går förbi och ser den. Det är nästan så att jag förväntar mig att se någon ligga i den. Efter det skulle vi ge oss på skötbordet men det var inte lika enkelt. Johan svor och jag stod bredvid och försökte få honom att inte göra sig själv illa. Den ena plywoodskivan var alldelles för tjock. Jag ringde Ikeas kundservice bara för att få veta att just den möbeln var slut i hela Sverige så det finns inga reservdelar och att de kommer in igen i vecka 9 vilket är lite sent. Jag kollade på Blocket men hittade inget ute där så alternativet är att vänta på en reservdel och montera ihop det utan ett hyllplan eller lämna tillbaka och köpa ett annat. Åskmolnet valde alternativ tre, att han ska hämta sandpapper eller något ifrån pappa och fila där det är tjockt. Detta påminner mig väldigt mycket om när jag och Helena satte ihop en byrå och skulle vidga hålen.
Efter den strapatsen började jag laga mat för ett helt infanteri. Min kära man frös in 1,6 kg köttfärs i en stor klump så det blev till att göra tre liter köttfärssås. Vi gjorde tre portioner med bara köttfärssås och resten blev till en monsterstor lasagne. Sen började jag laga pannkakor som vi skulle äta till middag och göra matlådor av. Försöker att fylla frysen med matlådor eftersom laga mat antagligen inte kommer vara topp tre på priolistan och jag inte vill att min älskling ska svälta, eller jag själv för den delen.
Vecka 35
Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet. Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Brösten är nu tyngre och bröstvårtorna blir större.
Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern.
Jag har verkligen märkt det där med ryggen. Får direkt ont i ryggen om jag inte sitter med en kudde bakom ryggen så att svanken fylls ut.
Läste att från och med v. 37 räknas barnet som färdig bakat och kan komma när som helst mellan v. 37-42. Jag hoppas Grynet håller sig till minst v. 38, helst till v. 39. Annars är det kanske bara två veckor kvar. Nervöst!
Musik i magen - del 2
Testar just nu med två låtar, men funderar på att lägga till en tredje. Det blev:
* You can call me Al - Paul Simon (mitt val)
* Hallelujah - Jeff Buckley (Johans val)
* Annie's Song - John Denver (för att den är så fin)
Vet inte om jag inbillar mig men det känns som att Grynet lugnar ner sig lite när musiken kommer igång. Jag kör just nu med headset hörlurarna instoppade under linnet och på låg volym. Ibland börjar den lilla sparkas när Hallelujah kommer på men vet inte om det betyder att den är dålig eller bra.
Musik i magen
Jag sa det till Johan och frågade vilken låt vi ska spela för fullt nu sista månaden men han kunde inte välja. Antar att han tänker sig att den låten vi väljer kommer att prägla lillans musiksmak för all framtid. Jag är mer oroad för att vi väljer en låt vi inte kommer att klara av att lyssna på repeat.
Vilken låt ska jag välja???
Mitt förslag är You can call me Al eftersom jag älskar den låten och alltid blir på bra humör. Men det är inte så rogivande. Svårt!
Jag vill sova..
Nu har jag även börjat att drabbas av sura uppstötningar. De är som tur är inte så vanligt förekommande för mig som jag har hört från andra. Jag får dem oftast när jag vaknar under natten eller precis ska somna och det hjälper för det mesta bara med vatten. Jag har även börjat att ha en skorpa på plats vid sängen utifall att vatten inte skulle hjälpa.
Får lite dåligt samvete för att jag väcker Johan varje gång jag går upp och går på toa. Även om jag försöker vara så diskret som möjligt så kan det inte vara lätt att bli väckt två-tre gånger per natt. Men än så länge har vi humöret uppe, får se sen hur det kommer gå eftersom vi båda bli tjuriga av att inte få sova och kan trycka på varandra knappar.
Nesting
För att lugna mina nerver något förbereder jag det som jag kan påverka. Igår åkte vi till IKEA och inhandlade lite grejer till bebisen. Vi köpte ett bland annat ett skötbord, madrass och lakan etc. Jag var lite smart och sa inte till Johan att det var rea innan vi kommit dit, annars hade han aldrig gått med på att åka dit.
Gulliver skötbord och spjälsäng. (IKEA)
Jag har tvättat alla de nyinköpta sakerna och strukit lakan och tvättlappar så att allt är klart. Jag har tvättat igenom alla Grynets kläder och packat iordning en väska med kläder som ska följa med oss till BB. Vår egen BB väska är också påbörjad och en lista är skriven på det som inte ligger i än.
Jag fick en stor dos av nesting igår så jag rensade ur en av mina garderober för att göra plats för Johans kläder. Sen blev hans gamla garderob Grynets. I veckan ska vi hämta barnvagnen och sängen och sen ska Johan sätta ihop alla möblerna, får se hur det går. Han kommer inte alltid överens med Ikeas beskrivningar.
