Ultraljud
I torsdags var vi på ultraljudet. Det var tur att det stod en vägbeskrivning på kallelsen för det var inte direkt lätt att hitta dit. Men till slut kom vi fram till rätt avdelning och kunde anmäla oss.
Väl inne blev var jag väldigt nervös. Det märktes tydligen för hon som gjorde undersökningen påpekade ofta att jag såg spänd ut och skulle slappna av. Jag var rädd för att det antingen inte skulle finnas något därinne eller att det skulle finnas någon men att denna någon inte längre levde.
Jag blev verkligen lättad när ett litet barn dök upp på skärmen och att det rörde på sig. Var en så konstig känsla att se vårt barn. Det sprattlade runt men det kändes ingenting hos mig. Hon kollade igenom hela barnet och räknade tår och fingrar och allt såg bra ut. Det var lite läskigt att de kunde se igenom barnet, hon följde hela ryggraden innifrån och kollade på hur hjärtat pumpade blodet in och ut. Också fick vi lyssna på hjärtat som slog.
Nu sitter en bild på kylen och jag har en bild på skrivbordet på jobbet av vår lilla krabat. Det är lite konstigt att se bilden på han/hon/den/det. Vi frågade aldrig om könet. Jag har haft ångest i att bestämma om jag tyckte att vi skulle ta reda på det eller inte. Men till slut blev det inte. Får se om jag ångrar mig sen.
På den översta bilden går det att se en liten näsa och vad som ser ut som ett leende..
Nu är det ute
Vecka 18
Det 16 veckor gamla barnet är nu 12,5-14cm långt mellan huvud och stjärt och vikten ca 200g. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår.
Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats - barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu.
Det känns lite sjukt att det redan är vecka 18. Det betyder att vi nu har gått ungefär halva tiden, fyra och en halv månad. Får vara uppmärksam på det där kurrandet, har inte ens tänkt på det.
Hur ska det bli sen
Men det oroar mig lite att jag redan stånkar, jag är ju bara dryga tre månader och har ingen mage att tala om. Oroar mig för hur det ska bli när magen är stor och jag ska försöka ta mig upp. Har hört skräckscenarion från en gammal kollega som typ fastnade på toa för att hon inte kunde resa sig och inte såg sina fötter på flera månader.
På ett sätt hoppas jag att magen sätter lite fart snart mest för att jag har fantiserat om det här så länge. Hur känns det när en bebis sparkar? Vill veta, och vill också komma till det stadiet när jag kan "klappa" bebisen eller känna att jag får kontakt. Än så länge ser jag bara lite tjock ut. Har fått lite lite mage som egentligen bara syns om man tänker på det, förutom när jag precis ätit, och min mage är inte fast som en gravidmage blir utan rätt dallrig. Inte alls upphetsande.
Måttbeställd
Samtidigt som jag mäter och väger in älsklingen i hans kamp mot kilon gör jag det samma för mig själv, fast motsatt. Jag tar mått på mina bröst och på magen varje söndag nu för att se om det händer något. Har bara gjort detta i tre veckor för att jag konstant sköt upp och glömde bort det förut.
Än så länge har det inte hänt något. Mina kilon vägrar röra sig uppåt utan ligger fortfarande farligt nära 49,0. Har pratat med en barnmorska som sa att det inte borde vara farligt eftersom bebben tar all näring den vill ha först och lämnar mig resten. Måste bara komma igång med att äta fler mellanmål men det är svårt eftersom jag inte har någon aptit. Mitt midjemått har ökat lite under de här veckorna, med lite menar jag typ 2 cm.
Första steget
Lite större ändå
Skvaller
Ännu mer press på att berätta för min chef nu..
Världens gladaste barn
Inte ens när han blev trött grät han, han gnydde lite och fick glansiga ögon, men inget mer. Sen blev han glad igen och tittade runt på alla som gick förbi. Han är verkligen underbart söt. Önskar jag kunde få ett barn som han.
Ultraljud
Är lite velig om jag verkligen vill veta könet eller inte. På ett sätt har jag alltid sagt nej för att det är första barnet och det blir mer spännande. Men på ett annat är det enklare att veta från början och kunna planera namn och färgsättning och sådant innan. Vi bestämde att vi ska göra lite renovering i höst och måla om väggarna och då även i barnrummet. Vet bara inte till vilken färg. Grön känns så trist.
Flytthjälp
Satt ensam med Annas familj ett tag och fick höra alla historier om henne och dem. Det var väldigt roligt. Och de är alla så söta. Fick lite gravidtips från Annas mamma. Hon hade alltid haft kex bredvid sängen som hon åt när hon vaknade för att inte må illa. Men nu är jag *peppar peppar* inne i en bra period igen. Det var bara i lördags som min kropp hade lite egna åsikter. Min frukost fick inte vara kvar och jag hade lite obehagskänslor och ömhet hela dagen.
Det jobbiga nu är att jag vill ut och gå på morgonen innan frukost men då måste jag äta någonting annars blir jag alldelles för hungrig innan jag kommer hem igen och blir illamående av det. Försökte med att äta en banan men att äta en varje morgon blev för mycket. Vet inte riktigt vad jag kan äta annars som mättar lite men som går fort.
Utvärderingsresa
Förstår egentligen inte varför det här kommer nu. I tre månader har jag mått perfekt och inte varit illamående en enda gång. Men så fort jag lämnade v. 12 kom det. Jag spydde två gånger på en dag och sen har jag haft magknip och illamående någorlunda konstant. Oftast blir det bättre om jag äter lite då och då. Jag har inte riktigt enats med min kropp om när och vad som är bäst. Än så länge har vi bara kommit överens om leverpastejsmackor.
Finns det en bra tid?
Nu är semestern slut för den här sommaren. Har inte använt alla fem veckorna men tänkte ta mig en vecka i höst sen är jag lite velig i om jag ska ta en lång jul eller ta en vecka semester innan jag går på mammaledighet i vår eller om jag helt enkelt ska spara den tills när jag kommer tillbaka.
En fundering som slagit mig under semestern är om det finns en bra tid att vara gravid egentligen. Nu har jag gått miste om godsaker på vår utlandsresa och på de festen vi varit på. Sen blir det inget drickande på varken jul eller nyår och en ev. kräftskiva. Men om man är gravid under någon annan del av året går man ändå miste om något. Tror inte det finns någon bra tid på året att vara gravid. Jag som älskar att äta mögelost får inte göra det längre och det tar emot när någon öppnar ett paket och allt jag kan göra är att lukta och suktas.
Men nu är i alla fall en tredje del gjord och bara två återstår.
Nu är den ute..
Jag hade planerat i mitt huvud hur jag skulle berätta för mina föräldrar och under middagen kom ett bra samtalsämne upp så jag tänkte spinna vidare på det genom att be dom ta hand om min älskling för att jag inte kan ta mina allergitabletter längre. I mitt huvud frågade de varför inte och jag sa för att jag är gravid. Men det utspelade sig lite annorlunda, de spann vidare och började planera hur de skulle göra med gosan. Sen sa min pappa bara jaha när kommer barnet då.
Något annat som också är ute är den här bloggen. Tyckte inte att det fanns anledning att gömma den längre eftersom de flesta vet om det nu. De enda som återstår är broder och mormor. Vill helst berätta för broder face-to-face men får se om jag får göra det på telefon ändå. Mormor ska jag vänta med tills vi ses i september, då har vi förhoppningsvis även ett lite kort på den lilla krabaten.
Vinterbarn
Jag hoppas ändå på att det ska komma på Alla hjärtans dag. Det skulle vara något det. Plus att jag lite hoppas att det kommer i februari för då är pappa född. Alla andra i min familj delar månad med någon annan utom just pappa.
Så nästa vinter, håll tummarna, kommer ett litet gryn till världen.
Fullspäckat schema
I september ska jag gå på en mammaträff på MVC där flera blivande mammor i ungefär samma skede i graviditeten ska träffas och få information om graviditeten och förlossning och vad som händer i magen. Den fick inte J följa med på så den ska jag gå på själv.
Någon gång i augusti/september ska vi gå på ultraljud. Det ska bli spännande. Vi ska få en kallelse i posten om när vi kan komma. Då ska vi få se hur många gryn som finns, se om det finns några missbildningar, lyssna på hjärtat och se utvecklingen på organen. Också ska den såklart mätas så de kan räkna ut mer exakt hur gammalt det är. Jag blir nästan lite pirrig bara av att tänka på det. Hoppas bara att vi kommer dit, jag håller tummarna febrilt för att inget ska hända med vårt lilla gryn.
Inskrivning
Barnmorskan vi blivit tilldelade verkar jättetrevlig, hon heter Åsa och är i 30 års åldern. Hon ställde en massa rutin frågor om sjukdomar i våra familjer och hos oss. Allergier och mediciner som jag tar, hur länge jag tagit p-piller och sånt. Vi fick lite bakläxa på att äta mer grönsaker och fisk så nu får vi ta tag i vår diet. Det är lite jobbigt bara att jag inte kan minnas exakt när jag fick min mens sist. Som tur är har jag en väldigt regelbunden mens men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vilket exakta datum den började i april.
Efter frågorna tog lite prover. Jag fick ta blodtryck och sen ett stick i fingret för att se mina blodsocker värden. Allt verkade normalt. Skulle ha lämnat ett urinprov också men det stod ingenstans så jag hade gått innan vi gick hemifrån. Jag ska tillbaka dit och till vårdcentralen och lämna urin- och blodprov. Ska försöka gå i veckan eller i nästa vecka.
Det känns lite konstigt nu, det känns liksom mer verkligt på något sätt. Det är tur för mig att J är lite mer rationell i sitt tänkade. Jag tyckte att hon borde ha tagit prover för att se att det verkligen finns ett gryn därinne, jag hör ju så mycket om att så mycket kan gå fel. Men J tyckte att eftersom jag inte haft mens på två månader var det ett ganska tydligt tecken.
Det är lite typiskt bara att innan jag dit hade jag två frågor jag skulle ställa, men väl där hade jag ingen tanke på det. Och sen efteråt kom jag på det igen. Får gå ut och surfa lite och se om jag kan få svar.
Midsommar spektakel
När vi väl kom fram till slut började vi med att sätta upp vårt tält, jag får rysningar bara jag tänker på det. När klockan slog tre stod maten på borden och snapsen hälldes upp. Allt var så gott och alla var så glada. Totalt var vi nitton stycken varav två var nyktra. Egentligen tre ibland sjönk det ner någon liten klunk i hans strupe. Han var båtchaufför för kvällen.
Efter middagen försvann J och T iväg till grannarna för en privat spelning. Sen såg vi inte dem mer på flera timmar. Istället satt vi och njöt i solen och tittade på när de andra badade. Åkte en tur med båten och njöt lite mer. När jag väl skulle hämta tillbaka min kära make blev det med buller och bång. T ramlade från översta trappsteget på grund av ren fylla och J stukade foten och ramlade efter så där låg två idioter på deras gräsmatta. Varav den ena skrämde både ett barn och en valp så de säkert kommer ha bestående men.
Vi tjejer var väldigt sansade i jämförelse med våra män. Vid klockan sex hade alla utom ett två och singelkillarna fått spritförbud. Det är det som är så typiskt med såna här tillställningar. Varför ska de alltid gå ut så hårt i början så de faller pladask mitt i festen?
Som tur var kom de tillbaka något mot kvällen och vi hade lite myspys runt myggljusen innan det var dags för sängen. Jag hade då lyckats övertala J att ta in våra madrasser i huset istället. Vilket var tur eftersom jag frös inomhus iförd min tältmundering. Vet inte hur jag hade klarat det annars.
Ingen tidsgräns
Vi hade en liten tjejfika igår på Kladdkakan i Gamla Stan. Vi satt och pratade en massa om semester och jag drog min lilla vita lögn om urinvägsinfektion och pencillin och att jag inte kommer kunna dricka på midsommar. Som tur var hade S haft det förut så hon var helt med på noterna och vi pratade lite om hur jobbigt det är och beskrev det för A som ännu inte fått testa på det. Lyckost. Även om jag inte har det just nu så vet jag hur det är eftersom jag hade det för bara ett år sedan.
Iaf så fördes diskussionerna in på vår gravida vän J som ska föda om en månad och som ska vara värd för midsommarfesten i år. Då berättade A något hemskt upprörande. Hennes syster hade berättat att under graviditeten löpte hormonerna amok och hon varvade mellan gråt, skratt och ilska. Men överraskningen kom när hon efter att barnet kommit ut fortfarande hade hormonsvängningar. Det tog ett tag innan de gick över så medan hon växlade hormon hela tiden hade hon en liten som skrek och grät samtidigt.
Jag som alltid hört om den där underbara tidsgränsen, det är bara nio månader. Efter nio månader slipper man illamående och hormonsvängningar men tydligen inte! Jag vill reklammera det här, undrar om man kan vända sig till Allmänna Reklammationsnämnden och reklammera en graviditet eller i alla fall ett gravidrykte?!
Lättare att räkna nu
Vi pratade lite igår och hon frågade vilket vecka jag var i och jag sa att enligt mina amatörsmässiga beräkningar borde den ha blivit till på Kristihimmelsfärd. Sen prata vi lite om att det är ganska enkelt nu när man inte är nykär längre för det är enklare att räkna ut när sånt här händer när man inte har sex varje dag längre. Plus att vi bodde på hotell den helgen så då föll ju andan på lite lättare. Efter att ha varit i spat några timmar försvann alla sex in på sina rum och hälsade att vi ses om några timmar för middag och fördrinkar för nu var det sexytime. Haha.
