Verkligheten slår till
Tänkte att jag skulle vara ganska öppen, och intim, eftersom det just i detta nu enbart är mina två bästa vänner som har tillgång till bloggen. Jag tror att ni klarar det här, vi har varit med om värre. :) En nackdel med denna graviditet är att jag som alltid har haft en sjukt bra matsmältning nu har fått en sämre. Jag blir hungrig fortare och jag tycker inte att jag gör annat än att äta bananer just nu. Men ändå så har min matsmältning direkt blivit långsammare och jag har fått gaser. Jag bara hör och känner hur fantastiskt det låter (och är). Känns pinsamt eftersom vi i samhället inte ska ha kroppsfunktioner eller iaf inte prata om dem.
Bauhaus craving
Just nu kommer jag och risgrynet inte riktigt överens. Jag har haft det för enkelt tyckte den/det och straffar mig nu för minsta lilla. Jag brukar alltid äta en banan när vi är ute och går på morgonen för att jag blir så sjukt hungrig på morgonen men så tänkte jag idag att äh jag är inte så hungrig just nu, jag kan nog skippa det idag. Men det gick inte, jag blev straffad direkt. När jag kom hem var jag så hungrig och så illamående att jag inte kunde äta någon frukost alls. Och så håller vi på lite jag och grynet. Jag äter något gott och den säger NEJ. Jag försöker äta middag den säger NEJ. Jag skippar middag den säger NEJ. Just nu äter jag bara bröd till middag för att jag är totalt osugen på al typ av mat.
Har upptäckt en konstig s.k. craving. J tror att det är en craving men jag tror att det bara handlar om hunger och överlevnad. Men igår när vi var på Bauhaus kände jag lukten av korv när vi gick in och den lukten förföljde mig inne i affären så direkt när vi hade betalat sprang jag dit och beställde en korv. Och den var så god att jag nöjt pratade om den i flera timmar efteråt. Skulle ju bli lite roligt om jag varje dag måste åka till Bauhaus för att köpa mat. Vi som varken är hemmafixare, händiga eller har en trädgård blir stammisar där. Haha.
Ingen skillnad
Bokat upplevelsen
Men jag måste erkänna att jag inte är sugen på vin eller liknande längre. Ganska skönt men jag gissar att jag hinner ändra mig på nio månader.
Vatten = gravid?
Det är lite tråkigt att det är så steriotypiskt att så fort en tjej inte dricker alkohol så är hon gravid. Sen att det var sant den här gången är ju en annan fråga. Är jobbigt att man ska behöva försvara sig hela tiden.
Inget illamående, än
Än så länge har jag inte mått illa alls, peppar peppar - ta i trä. Det lite jobbiga är att jag har förlorat några steg i hungerskalan. Jag har inte lika många steg som förut när jag kunde gå från sugen, till mer sugen, till hungrig för att sedan efter ett tag bli så hungrig att jag mår illa. Nu går jag direkt från sugen till så hungrig att jag mår illa. Det är extra jobbigt när jag vaknar mitt i natten eller på morgonen,då är jag så hungrig att jag vill spy direkt.
Det stadiet jag är i just nu skulle jag vilja kalla mans-stadiet. Eftersom jag inte mår dåligt så är det inte så farligt än så länge. Men mina bröst är stöndigt ömma av växtvärk vilket J inte klagar på. Han tittar gillande varje dag jag kommer hem och slänger av mig BHn direkt för att ta bort lite obehag.
Det jobbigaste med att ha ont i brösten är att kramas. Jag kan ju inte säga till den som kramar mig att det gör ont i brösten utan får bara stå ut med det och försöka diskret manövrera undan så jag slipper för mycket tryck mot mina stackars bröst.
Äntligen
Känns läskigt och spännande. Då kommer det verkligen bli verklighet när ngon utomstående konfirmerar att det faktiskt finns ett litet risgryn därinne.
Utöka telefontiden!
Skulle vara så perfekt om telefontiden var från kl 8, för fram till 9 är jag i stort sett ledig men vid 10 är samtliga här. Det är svårt, jag får väl ta en promenad och göra det på gatan. Jobbigt bara att kunna anteckna samtidigt.
Kunde inte hålla mig
Vi satt och pratade om allt och ingenting precis som vanligt. En hel del vatten kom upp och jag är glad att jag kan leva genom henne ett tag framöver. Det händer onekligen mer i hennes liv än i mitt. Jag går till jobbet, kommer hem, äter och sover. Jag har inte så mycket tid och ork över i veckorna och framförallt inte nu med J som springer upp var och varannan natt för att kolla på hockey. Det skulle vara helt ok om det inte var för att han väcker mig mitt i nätterna.
I alla fall, jag visste inte om jag skulle berätta men så är hon ju min bästa vän. Men samtidigt en till som får upp förhoppningarna. Men när ämnet kom upp kunde jag inte hålla mig utan berättade att jag var gravid. Det kändes konstigt. Det kändes lite som att jag försökte dämpa hennes entutiasm för att jag inte vågade vara lika entutiastisk själv. Vågar inte ta ut något än, har ju hört att de första tre månaderna är kritiska och jag har knappt en månad i ryggen.
Ett risgryn
Helt sjukt, något som är 4 mm stort ska förändra hela mitt liv. Hela vårt liv - för alltid.
Balansgång
Jag vill så gärna berätta för våra föräldrar. Mycket för att de har varit med om det här och vet vad som är nästa steg och vad jag kan förvänta mig. Men också för att se den otroliga lyckan som kommer spridas över deras ansiktet. Men nu har vi planerat att berätta för hans föräldrar på semestern och vi berättar för mina någon helg i samband med det. Får se om bror också får veta det då. Hade gärna sagt något till honom först. Han var den första i familjen som fick veta något om förlovningen men han är en stor sladdertacka. Han kan inte hålla stora hemligheter som just det - hemligheter. Istället är det alltid någon som måste få veta och det sprids sen ganska snabbt.
Abstinens
I lördags vaknade jag, första dagen som gravid. Lagade en kalasfrukost till J innan jag själv började göra mig i ordning. Var en lite konstig känsla när han kom och pussade mig hejdå och samtidigt la handen på min mage och sa hejdå till den med.
På dagen var det möhippa som gällde. Jag hade redan gjort upp ett alibi för varför jag inte kunde dricka. Jag sa att jag gick på penicillin för urinvägsinfektion. Det var många gånger under dagen och kvällen som jag fick höra penicillin sägas lite ironiskt med luftcitattecken. Det var svårt att stå emot, egentligen ville jag vara skrika ut det. Men samtidigt vill jag vänta. Det är en svår balans gång. Framförallt ville jag berätta det då för att två i sällskapet har barn och en annan ska föda om en månad. Jag har så många frågor och funderingar som jag vill ställa men som jag inte kan utan att avslöja mig själv.
Var stolt över mig själv. Jag tvekade med champagneglaset i min hand och tänkte att jag kunde bara smutta på det. Men istället gav jag bort det och tog upp mig päroncider istället. Jag och den gravid kvinnan festade till det på Mariekex och cider medan de andra hinkade champagne.
Det var positivt
Jag har anat det här ett tag nu i och med att min mens dels var sen men också för att mina bröst har gjort ont längre än vad de vanligtvis brukar. Så i torsdags köpte jag ett graviditetstest men vågade inte göra det. Dels för att J inte var hemma och dels för att jag inte visste hur han skulle reagera. När han väl kom hem tog jag upp det och vi pratade lite om det.
I fredags när jag kom hem efter jobbet gick jag direkt in på toaletten och gjorde testet medan J lagade mat ute i köket. Jag satte mobilen på ringning efter fem minuter och vankade sedan runt i köket. Fick stoppa J ofta när han ville gå in och titta. När telefonen ringde gick vi gemensamt in och läste instruktionerna en gång till innan vi såg efter. Och mycket riktigt fanns där två streck - Vi ska ha barn. Båda var märkbart skakade och jag var även lite sur över att jag inte fick ett sista glas vin. Och nu får jag inget mer på ett år.
Det är en konstig känsla där rädsla blandas med glädje. Men det är så svårt att föreställa sig att om mindre än ett år kommer en person till finnas i mitt liv.
