nu är jag sambolös. Snyft.
inte riktigt än men alldelles snart ska johan ta sina saker och dra dit peppar växer.
i det här fallet stockholm.

idag va han på intervju och fick ett jobb, samma som förra intervjuerna.. tänker inte ändra uppfattning om hur oseriösa de har varit.
Jag är glad för honom, men sen gick det upp för mig att jag kommer att få bo själv nu.. igen.
I ett halvår har jag varit sambo med allt vad det innebär och nu plötsligt kommer jag inte vara det längre.
ingen som håller mig på nätterna,
ingen som diskar om jag lagat mat,
ingen som bär mig till sängen om jag somnat i soffan,
ingen som knuffar ut mig ur sängen om jag är jobbig på morgonen..
ingen att distrahera mig med, ingen som väntar på mig hemma längre,
ingen som tar ner saker från mina onödigt höga skåp o hyllor,
ingen som kollar på scrubs och kommenterar Ted med mig längre,
ingen som myser med mig framför CSI, Gilmore Girls, Desperate, Greys...
Ingen där. Inte längre.

Jag kommer sakna honom fast att det bara gäller fem dagar, men fem dagar är mycket när jag har vant mig vid sju till tjugofyra sju dagar i veckan.

Jag  ♥ min Johan.
(fast han inte blir bra på kort)